Harmonisk jävel

Hej världen

2010-12-13T00:54:00.000-08:00

Nu har jag hittat kvinnan i mitt liv. Äntligen, äntligen, äntligen är jag nöjd. Nu börjar livet.

Ses om två år, bloggen!

Passion Pit - Sleepyhead - Borgore Remix

2010-11-14T17:11:00.000-08:00

Oh Dubstep, how i love you.

På senaste tiden har jag ägnat väldigt mycket av min tid åt både Dubstep och Reggae, och det hjälper mig på så många olika plan att bearbeta saker i mitt liv. Jag har alltid kännt att jag liksom ändrar färg på min personlighet beroende på musiken i lurarna, och den råa releasen jag får av dubstep blandat med den härligt laidback och djupa sidan av mig som kommer fram genom reggae har gett mig ett sånt djup i min vardag.

Mycket shit har hänt den här veckan dock, och mitt humör har pendlat mellan förväntantsfull, asglad, nostalgisk och rent av deprimerad. Jag vet inte varför, men av någon anledning har jag börjat bli helt jobbsjuk och klarar knappt av att tänka på jobbet längre. Fitta.

Så hur gör vi när vi är lite sådär och det blir som det blir. Vi låtsas om inget. Det verkar ju jävligt nice iofs, men nånting inom mig hoppas på att saker och ting inte blir som förr ändå.

Nu är det så att jag aldrig, aldrig, aldrig har gillat min hjärna. Aldrig. Jag menar det, min hjärna och mina känslor mot min omvärld har nästan alltid gjort att jag velat hata mig själv för det, trots att de bara är naturliga känslor. Hela mitt liv har jag gått mot min egen ström, och på nåt sätt kan man väl säga att det har tränat mig i att gå djupare i motsatt riktning. Men ibland funkar det helt enkelt inte.

Jag sitter och lyssnar på Peter Tosh - I Am That I Am och tänker över mitt liv just nu. På vägen hem från P&G fick jag för första gången på nästan ett halvår ännu en utomkroppslig syn på mig själv. En sån där stund då man verkligen kan se på sig själv och säga "Hej, Ludde. Hur har det gått? Varför är du så nere?".
Men ibland hjälper inte ens det.

Som kanske några vet så brukar jag knappt aldrig binda mig vid socialt accepterade beteenden när det kommer till allt inom att nätverka, flörta och strula, men ibland måste man verkligen stanna upp, tänka till och fråga sig själv vad som är värt att förlora för att man själv ska bli lycklig.

Och att mitt huvud är en jävla sörja just nu är helt enkelt på grund av att jag inte har haft någon aptit senaste veckan. Har seriöst ätit typ 1, max 2 mål om dagen och inte småätit där emellan. Helt sjukt, det är läskigt bekvämt och jag vet att det är farligt - speciellt för nån så storbenad som jag. Men av någon anledning så kan jag inte låta bli att tänja på gränserna lite ändå.

I am the rock of the ages
You cannot move I at all
I am the son of lightining
You cannot move I at all

Jag har börjat bli mer och mer arg på världen. Innan har jag faktiskt struntat helt i vafan det är som händer runt om i världen tills verkligheten gav mig en pimpslap i slutet av sommaren.

Och än idag terroriseras mina bästa vänner av folk som anser att de står över dom. Övervåld, objektifiering och diskriminering är överallt i vår vardag, men av någon jävla anledning så väljer folk att blunda så länge det inte rör dom själva eller deras närmsta.

Och att snuten pumpar ut hjärndöda, propagandafyllda steriodhoror som plockar folk åt sidan för att de står och snackar med en svart snubbe i hallonbergen centrum en fredag är bara början. Ekonomin är påväg helt åt helvete, Irland håller på att bli "Nya Grekland" och folk runtom i världen har verkligen inte orkat insett lösningen? Vad ska det krävas för att mina jävla drömmar om att bryta oss loss från det här hundraåriga nät som de har spunnit kring oss genom den vackraste revolution någonsin ska bli sanna?

Idag vill jag inte göra något annat än att längta tills nästa gång det händer igen.

Bless.

I am that i am

2010-10-08T17:45:00.001-07:00

Känns som om all sorg, allt hat bara försvinner när jag lyssnar på den låten. Känner mig välsignad.

One love. Peace.

Lack

2010-10-02T04:27:00.000-07:00

Jag är helt jävla förbannad på mitt undermedvetna idag. Självklart ska jag ha den klaraste drömmen hittills om henne när jag precis har börjat kunna arbeta av henne. Det har snart gått ett år nu liksom. Det får räcka nu. Snälla?

Snälla?

Kaykay

2010-09-12T18:02:00.000-07:00

Skriva skriva skriva.

Älskar och hatar att skriva. Det är typ lite som att runka. Man hatar och älskar det samtidigt.

Jag har kirrat ett jävla jobb nu. Försäljare. Fett tävlingsinriktat om du frågar om mig. Trivs väl halvdant med jobbet. Bra betalt, softa människor. Bara det att jag verkligen inte vill spendera mina dagar med att övertyga folk med psykologiska metoder och annat roligt man lär sig. Jag vill ha ett chill jävla jobb. Ett chill jävla temporärt jobb innan vårat imperium börjar byggas.

Tänkte skriva värsta coola beskrivningen här men sen noja jag ut över FRA. Fett lol @ misstolkningar man kan göra genom den skiten.

Jag har gått tillbaka till att skriva Whiskeyblues, det är fanimej den bästa terapueten jag haft.
Mycket reggae har det också blivit. Shine light into the Darkness. Se I am Legend, om ni inte gjort det.

Jag hade en sjuk dröm häriveckan om att jag och Ossy blev påkörd av en fylleförare. Och typ Ossy dog. Och allt sög. Och jag blev förbannad och startade revolution mot alkoholen. Jag har förövrigt bestämt mig för att sluta supa. En öl då och då är helt chill, men inte tänker jag bli full nån mer.

Jag vet inte varför jag känner att jag inte vill bli full längre, kanske för att tiden är för värdefull att slösa på den dödligaste drogen på planeten när det finns så väldigt, väldigt hälsosammare alternativ.

Metal out.

Payback

2010-09-01T14:44:00.001-07:00

Vem hade kunnat tro att ta bort nånting från en jävla hemsida skulle kännas så mycket bättre?

Jag har nått botten. Verkligen, jag menar det. Den här gången är jag flat ass stomach-down med kinden pressad mot betongen. Det suger.

Jag har nån grej för att verkligen, verkligen sakna nåt först när jag helt och hållet har förlorat det för alltid. Det kommer alltid kunna vara inom en jävla arms avstånd, men aldrig aldrig kommer jag kunna erövra det igen.

Att blogga har aldrig riktigt varit min grej egentligen. Från början gjorde jag det för att i princip alla andra gjorde det och idag gör jag det när jag inte orkar spy mina bekymmer över nån arm sate. Jag menar visst, jag är som en jävla public relations-manager bland mina vänner och blir hålld om ryggen precis som jag håller andra. Men jag kan bara inte se mig själv i spegeln efter jag öppnar mig till folk som inte har genomgått samma skit som jag. Jag vet inte varför, det bara är så.

Kan vara för att jag tycker att jag har varit en jävla idiot genom hela tonåren.

"Fan, jag minns vilket jävla asshole jag var i grundskolan. Ett stort, böldigt rövhål"

Morsan har alltid varit på mig för att inte ta på mig skulden för saker jag gjort när jag varit ung och dum men jag har alltid kännt mig mogen nog att fatta hårda beslut enda sen jag fyllde femton. Jag är fortfarande ung och dum dock. Jag har alltid varit dum och jag lär nog inte sluta vara ung förrän mina jävla lungor lägger av.

Jaja, fuck life och allt det där. Sömntabletter och lösa jobbsökningar. Kärleken är inte min grej, får fokusera mig på att inte ligga kvar där jag gör. Jag har fem spänn och två tuggummin kvar i mina fickor nu. Vi får se vad ett jävla geni som jag kan göra utav det.

2010-04-21T04:15:00.000-07:00

ALRIGHT, DÅ STARTAR VI OM FRÅN BÖRJAN DÅ.

Pirr!

2010-04-05T17:13:00.001-07:00

Livet svänger uppåt, fan! Three cheers for Godzilla!
Åh, fjärilar i magen - så jag har saknat er.

Soft

2010-03-16T21:40:00.000-07:00

Det är över nu

December börjar leva igen

Mina låtar kommer börja dyka upp här och var tror jag, vet inte. Jag tror jag börjar gilla det här med att vara oproduktiv från världens synvinkel, samtidigt som jag älskar att överraska folk med hur jävla mycket mer av en människa jag är än vad jag verkar.

Du vet inte ett skit om mig egentligen, tjejen, det har du fan aldrig gjort. December börjar leva igen.

Vår tid är nu

Gay

2009-07-03T17:51:00.001-07:00

Efter att tittat på samma jävla foto av henne i en halvtimme finner jag mig fortfarande lika tom och ensam. Fuck you, gotland.

Ludde vill ha sitt lyckopiller :<

Ya'll

2009-05-09T23:27:00.000-07:00

Halv nio på en söndagsmorgon sitter jag och kikar på senaste inlägget på världens härligaste killes blogg, Davey. På torsdag fyller jag arton och därefter har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Jag är en person som kanske, egentligen faktiskt vill ha ett stort firande av en sån här grej just för att jag själv fyller arton, men jag brukar aldrig be om stora saker bara sådär. Det är faktiskt lite lustigt hur mycket jag har börjat tänka på att ta hand om mig själv på sistone. Sen årskiftet har jag t.o.m. börjat tänka att jag käkar hemma och att morsan i dom fallen gör mig en tjänst och lagar käket åt mig. Det är sjukt, jag vet, men jag har alltid haft en morsan som har gjort i princip allting åt mig hemma.

Jag har ju en plan för att väga upp allt det där och få min självkarma att kännas lite bättre, mest på fronten då jag har typ 5000 i obetalda skulder till morsan, som helt enkelt går ut på att jag betalar tillbaka med energi och pengar när jag kommit till ett sånt stadie i livet då jag faktiskt kan undvara tid för det. När det blir får vi bara vänta och se på antar jag.

Jag vet inte varför jag har bloggar just nu, kanske för att jag ska hålla mig vaken fram tills minst 18:00 ikväll eller bara för att jag känner för att underhålla dom 5-6 personerna som fortfarande kollar min blogg efter dess hjärtstillestånd i nästan ett år. Hursomhelst trivs jag med tanken på att jag alltid har ett ställe att bara sitta och... skriva.

Hade nationella i Engelska B häromdan, det gick bra fram tills dom började snacka ilsken engelska med grov skottsk brytning. Efter det spenderade jag fyra timmar i skolan, trots att jag kunde dragit när jag ville, g33kandes med mina nördpolare i klassen bland de vanliga ljuden av allmänt högljudda blattar och snyltande FATMADHI. Sommaren ser ljus ut, kirrar man körkort blire roadtrips och chillhäng på polares landställen, sen är man ju arton också, då kan man ju alltid, med 100% chans att lyckas, köpa ut cigg.

JAG BLIR INTE MOGEN ÖVER EN DAG, HELVETE.

Tjeck-Tjecka-Tjeckoslovakien

2009-04-21T18:01:00.000-07:00

OH LOOOORD I'LL TRY!

En gång för längesen när jag väl skrev i den här förbannade bloggen sa jag att jag kände mig mer beredd och förstådd med det faktum att jag växer upp på riktigt väldigt snart. Boy was i wrong!
Men men, mellan besöken av flickvännen, festerna och den lilla tid jag lägger på att faktiskt plugga så spelar jag något spel. Så varför inte bara syssla med det tänkte jag? Söka jobb på nåt internetcafé som deltid och göra min väg på en speltidning är precis vad jag vill göra mest av allt i livet, och preferenser för det har jag ju gott om.
Att kunna flytta ut i Januari och bo ihop med Ossy i Hasses taklya i Alvik och få hem de nya spelen några veckor innan alla andra. Och kanske ta en gås!

Men är jag redo för das lif3? Är jag peppad att gå upp varje dag och jobba? Jag känner ibland att jag slösar bort mina briljanta gener på en livsstil passandes folk som förtjänar bättre. Jag vet att min naturbegåvning för snabbtänkta inlägg och analysering kräver långt ifrån träning och att jag skulle kunna acea tvåan ifall jag bara ville plugga ordentligt, men jag väljer en virtuell värld och låter min genetiskt perfekta kroppshållning kröka sig istället för att skaffa mig den där kroppen som jag alltid skulle vara min första önskan hos den magiska anden, när jag väl hittade honom. (Notera att detta har stått klart och tydligt i Luddikonet(tm) sen urminnes tider)

Alltså mannen 2009 går fan till Rorschach,

HSH!

På Lördag lirar Hoffmaestro på Strand, det ska bli tj0ckt n1ce fo sho' att festa loss med Sarsy, Pandan å Ossyboi på hetaste ställen Lördag kväll, yo. Får se ifall det blir till å dra en baby framåt kvällen, bara för att hylla det vi aldrig hyllade.
BattleForge hare lirats en jävla massa mellan Peter och Oscar som faktiskt lyckats hypa mig på ett Tysk dominerat spel för första gången där RTS och Magic: The Gathering fusioneras intill ett smått awsome spel som man mest lira för att resa 200 meter feta gubbar med skägg som fiser på små gubbar så dom flyger likt asplöv. Fat shit, yo. En av de där små sakerna som förgyller vardagen. Stort grattis till Robin föresten som trots allt blev rankad 6a i Europa på det rätt så nysläppta DoWII.

Aja, jag har mycket folk jag vill och ska skicka massa kärlek till under veckan, hoppas på kul i helgen, Alva kirrar 19 på torsdag. Min vecka ser avsevärt trevlig ut.
Imma leave dis' shit behind now fo sho' yeah yeah party down mothefucka.

Peace

Pinned

2008-09-16T13:11:00.000-07:00

Dags att kavla upp armjävlarna och blåsa av den här skiten
Rått sagt av mig, right?

När det kommer till att blogga har jag nog alltid gillat att hålla mig till de långa, djupa och samlade inläggen än de där väsentliga små dagsinläggen som alla andra tycks älska så mycket. Heck, jag skulle jättegärna vilja hålla er uppdaterade om vad jag gör hela dagarna, då det alltid är nåt helt åt helvete sjukt eller bara rent av saker och ting som skulle ändra er syn på mig.

Och då tänker ni förstås; "Vad är felet på den här ungen, han viger ju förfan sitt liv åt datorn, inget mer med det!", och mitt problem är att det är exakt det jag vill göra, bara att jag fan inte kan.

Datorn har alltid varit permanenta livslina, min nödvändigaste investering inför tonåren och min trognaste vän innehållandes de underbaraste vännerna jag någonsin träffat. Det är något jag aldrig trodde jag skulle kunna offra, men ändå sitter jag här nu och pluggar utan ett enda jävla förbannade skitspel i närheten av min skärm eller pekare.

Och av någon anledning sitter jag och lyssnar på Greendays Jesus of Suburbia.

Jag hade tamigfan glömt den låten. Jag hade glömt den jävla videon och det jävla bandet och dom där jävla ögonblicken. Den jävla lyriken och de där andra jävla ögonblicken. Jävlar.

Nej, det faktum att jag faktiskt ens tar mig tid till att blogga igen för första gången på fyra månader vet jag fortfarande inte. Möjligtvis är det Joel, vars blogg jag nyss läste igenom. Han gör såna där trevliga små trevliga sinnesväckande citat i slutet av sina inlägg då och då, sånt som man inte sysslat med sen 2004 liksom. Jag tycker tamigfan det är najs att ha en kille som Joel som ständigt påminner oss om hur fucking djupa vi alla önskade att vi kunde vara förr i tiden. Notera att jag inte skrev "back in the days"!

Ah, yes.
Joel
Under sommaren umgicks jag en förfärlig massa med Joel och Fabian, eller tja åtminstone en vecka sträck i alla fall. Jag vet fan inte riktigt vad som hände, men vi snackar inte på samma sätt längre. Det är inte som om vi har glömt bort varandra eller undviker varandra eller nåt sånt men den där dolda passionen om att syna varandras händer om kärlek och vänskap finns inte där längre. När det kommer till min relation till Joel idag så pendlar jag mellan en melankonisk sörgefas över det vi hade och ett tillstånd i sökande efter bekfräftelse att ta det hela som ett tecken och glömma att ha Joel som en nära vän. Men det faktum att jag fortfarande saknar honom från tid till tid tycks aldrig kunna fly sinnet.

CITY OF THE DAMNED (HEY!)

Det är intressant hur musiken alltid tycks komma krypandes upp i nacken på mig och oftast med min visionärsmani i hälarna. På sistone har jag drömt om att faktiskt ta upp mig sjungande igen då vi har lovande talanger i den nystartade mediaklassen i skolan. Det kanske vore nåt för mig ändå, fan vet jag. Jag ska inte ljuga, jag vet att jag sjunger bra, men det faktum att jag inte tror på min röst som en naturbegåvning utan snarare att jag känner till grunderna till hur man faktiskt sjunger utan att knäcka tonerna som i en texas clothesline.

Ah, juste ja! Jag gjorde värsta feta comeback-krönikan för att annonsera min återkomst som en seriös skribent till Arenan igen, men ingen tycks titta till tråden. Visst har jag fått fina kommentarer över chatten, men wtf ppl. Ge mig creds där alla kan se den, annars är den inte värt något.

Nu så, om jag inte minns helt fel så var jag tidigare inne på ämnet om hur jag relaterar till min dator och hur saker och ting ser ut i dagsläget, vilket faktiskt nu leder mig till nästa punkt på min lista över saker jag lovat mig själv att skriva om: Lajv. Ni älskade lajvare som faktiskt fortfarande läser det här, ni ska veta att ni, varenda jävel av er, har jag att tacka för att jag idag är den optimistiska, glada människa som jag aldrig trodde någon kunde bli och jag älskar er alla otroligt mycket men jag vet helt ärligt talat inte hur mycket jag kommer kunna lajva de kommande åren. Jag har börjat få grova koncentrationsproblem pga personliga känslor gentemot min närvaro och personerna däri och det sliter mig sönder och samman att jag måste offra en av de sakerna i livet som gör mig glad ända in i märgen men jag känner verkligen att det får vara nog nu. Jag lovar att jag fortfarande ska festa med er och lyssna på era försök att övertala mig till att åka med på lajv, men lajv de närmsta två åren? Tveksamt.

Undantag går ju visserligen att göra för de riktigt stora krigslajven, men det är bara för att jag seriöst aldrig har stött på en känsla som har gett mig samma glädje som jag kände under slutstriden av Granland när vi stormade de grönas läger bakifrån.
Lajv är en för stor del av min livsglöd för att jag någonsin skulle kunna säga farväl till det för alltid.

Nu måste jag gå å lägga mig i tid för skolan, jag hoppas verkligen, verkligen att jag fortsätter imorgon. Jag har tamigfan saknat den här sidan.

The fall of troy

2008-05-13T06:57:00.000-07:00

Tja, barn! Jag har funnit ännu ett skäggo jag diggar :3

"Bara för att jag vet att jag absolut, hundra procentigt kommer få min mobil sprängd av alla grattis-sms imorgon så bloggar jag för månaden i en hyllning till det episka ögonblicket 00:00. Jag hade seriöst aldrig trott att jag skulle bli ens i närheten till 17, ännu mindre gå på gymnasiet och ha en jävla massa, härliga vänner som faktiskt orkar bry sig om vad jag tycker. Känns lite revolutionerande om man tänker efter.

Det är inte alltid så att det blir precis tvärtemot vad man har tänkt sig, eller?

Den senaste helgen (9e-11e maj) har fan varit underbar med allmänt lattjo folk och en konstant soft stämning som man trivs med. Lycka, lycka."

Detta var skriver 13e Maj. Jag fick min mobil sprängd, ja. Blev jag glad? Oja.

Men det kändes trots allt lite för gammalt för att fungera som en text just idag, just nu. Teenage Dirtbag blev jag fast på efter den helgen, fy jävlar. Den är bra, för bra typ. Jag tycker det är oroande att jag gillar den, faktiskt. För så bra kan den inte vara, egentligen. Det är bara något med den som gör mig kladig och helt varm inombords.

Nåväl.

Jag har äntligen börjat gymma nu! Jävlar i helvete vad slutkörd jag var igår och det var ändå bara efter en halvtimmes workout. Däremot var det en jävligt effektiv halvtimme, vilket jag kände av redan idag... I hela jävla kroppen. Aj i helvete vad jag kände av det. Förutom det har jag även börjat komplitera alla mina arbeten osv. Visar sig att jag får ihop en sådär 3-4 MVG:n trots att jag gjorde som jag brukar - falla på mållinjen. Har hittills sumpat mitt MVG i Webbdesign pga deadlines och mitt MVG i Naturkunskap pga min brist på ork att göra fördjupningsarbeten.

Sug kuk skolverket. Sug kuk. Jag hatar verkligen när jag hamnar efter, inte bara det själva faktum att jag är efter, snarare att jag låter mig själv hamna efter när jag vet hur mycket jag hatar det. Alltid ska det handla om några timmars lycka framför datorn som betalas in i flera dagars slit med ett kompliteringsarbete i sista minuten. Aja, nog om skolan.
Det börjar dra ihop sig till årets höjdpunkt! Granland! Herrejävlar vad peppad jag är!

Aja, fuck this. Jag bloggar igen om nån vecka tror jag... Det är rätt så mycket som händer just nu om jag ska vara ärlig och jag tror inte jag kan få ner allt i ett och samma inlägg. Lycka till tills dess.

I want a girl who laughs for no one else

2008-03-28T18:34:00.000-07:00

When i'm away she puts her makeup on a shelf.
When i'm away she never leaves her house.

I dagens Luddehörna ska vi diskutera det faktum att jag mår bättre än någonsin och samtidigt står med världens jävla... låt oss kalla det ångest. En överdos av vuxenpoäng. Jag vet att vuxenpoäng kan vara status och så, men det är inte förrän nu som jag känner att vuxenpoängen sjunker in ordentligt.
Så vad är det som sätter igång tankarna? Vad får känslorna att slå på högvarv?
Jag är inte säker, faktiskt.

Det skulle kunna bero på att jag lyssnar på Weezer för första gången på åtta år och att jag förstår vilken jävla tid det har gått sen mitt liv kretsade kring dans, tjejpolare och Diablo II.
Självklart skulle det kunna bero på mitt ytterst kärleksfulla och seriösa förhållande med Sara (misstolka inte detta som sarkasm, tack), och det faktum att jag äntligen slipper leva med att mitt förra förhållande skulle vart det längsta hittills då det var vad som fick mig att bli superemo i nåt år eller två.

Kan det bara vara att jag äntligen börjat övningsköra mot min egen vilja? Fan vet jag.

Idag väcktes jag av att Fabian, min käre dotakompanion, ringde upp mig över Skype. Oja, jag sover med min dator (bärbara ftw), och det trivs jag med. Hursomhelst jobbade jag mig upp ur sängen och satte mig vid den större laptopen för att spela. Sen blev det pizza och chips till frukost. Sen blev det "OMG, JAG MÅSTE FUCKING BÖRJA TRÄNA"-mani.

Jag gjorde 200 situps och 70 armhävningar, sen duschade jag och gick för att handla godis och läsk för 90 spänn.

Jag är hopplös.

Häromdan fick jag frågan om varför jag bloggade så sällan. Jag vet att fler säkert undrar det och väljer låta det skina igenom passivt i kommentarerna jag får då och då, men när någon faktiskt frågar det rakt ut känns det svårt att ge ett ordentligt svar.
Jag tänkte igenom mina val noga;
"Jag har mycket att göra"
"Jag har inget att skriva"
"Orka blogga ofta"
"Varför bryr du dig, shitface?"

Det blev "Mina inlägg > Dina inlägg", vilket brukar fungera som svar till många saker. Simpelt men tydligt, om än lite fräckt. Lite Ludde antar jag.

Idag är jag jävligt glad över att jag har Sara.
Jag känner mig älskad när jag är som mest deppressiv.
Jag känner mig glad när jag är som mest deppressiv.

Tja, jag är egentligen inte så deppressiv längre faktiskt, men det händer väl alla att vi får ett emosläng då och då. Lite som mens, fast för sinneskontrollen.

Snart är det visst 13 månader.

Men nog om min skolflickeromans. Jag har viktiga saker att skriva av här!
Imorgon blire fan internetcafé med Hårdrocksblatten och Fjunet, den gamle trion helt enkelt. Det känns förbannat härligt att få träffa dom igen. Åtminstone på det gamla goda sättet, jag går ju faktiskt på samma gymnasium som Fjunet nu för tiden.

Men det känns lite som i th3 0ld3n d4ys liksom. Lite sådär mjuktufft. Broderlig kärlek på ett seriöst plan.
Jag vet inte vad det är med mig och vissa killar som får det att klicka helt perfekt, men nu när jag ser tillbaka på mina år som Luddet så känns det som en positiv upplevelse när det kommer till enstaka halvbästisar.

Som Rasmus, som Henning faktiskt är lite bekant med, som går i min klass. Han är också ett sexfreak, så jag antar att det är därför jag gillar honom trots hans jävla beteende hela tiden. Nånstans i honom ser jag tamigfan sexgalningen som finns i mig också :/ Sjukt men sant.
Jag antar att vissa saker i mitt huvud kommer alltid lämnas oförklarade, som varför jag står ut med Rasmus. Eller varför jag faktiskt ligger bland toppen i toppklassen. Jag är en lat norsk med inge vidare till vilja till att plugga utanför skolan.

Hur kan jag då redan ha 4 mvgn säkrade? Jag förstår verkligen inte. Jag menar... Om jag vore en naturbegåvning, alternativt ett geni inom någon kategori skulle det väl fan inte vara nåt inom skolan? Jag vet att jag har ett språköra och att jag antagligen har en mystisk egenskap att kunna filosofera utanför ramarna till en diskution som får folket i klassen att lägga pannan mot skolbänken.

Äsch.

Jag är riktigt peppad inför Granland nu. Det känns lite mer speciellt än inför andra slags lajv, på nåt sätt känns det som om jag kommer komma lite längre fram på vägen att bli en mer anpassad lajvare. Varför? Antagligen för att jag äntligen kommer få mig en ordentlig soldatutrustning med hjälm och hela köret. Känns najs, faktiskt.

Sen det faktum att typ alla mina roller alltid bär vapen är en annan sak, men en soldatroll har jag faktiskt aldrig spelat. Bara random person som är sugen på äventyr, så brukar rollerna se ut för oseriösa lajvare.

Host.

Nej, nu är det dags för sömn. Imorgon ska jag njuta av årets första memory lane bland animerade insatsstyrkor och fantasyhjältar i 3d-stuk.

Gonatt', läsare. Gonatt.

FUCKING YAY

2008-02-26T05:52:00.001-08:00

MIN DATOR ÄR TILLBAKA, HEIL!

Short skirts, long hair, my hormones flyin' everywhere

2008-02-17T16:10:00.000-08:00

Wombats, projektvecka och en jävla massa kärlek

Förlåt för uppehållet, jag har bara haft mycket annat att skriva.
Okej... där ljög jag.

Jag har egentligen inte haft någonting att blogga om, mitt liv har varit i ett flytande tempo och tankekretsarna har mest slingrat sig kring Dota och klasskamraterna. Ja, sen var det ju det där lilla emoanfallet jag fick också, men det var inget lite sömnpiller kunde fixa.
Så, hur mår jag nu för tiden? Fysiskt sett är jag förkyld sen två veckor tillbaka och min dygnsrytm är lite analsexifierad (rövknullad är ett ord som står i copyright till 2007).

VM6 (Vampyrernas Möte 6) kickade igång mig rejält. Jag hade kul, trots min lågställda roll, när jag spelade den lite egna svenska varulven Gunnar Beck. Det var automatvapen, flanellskjortor och axelväskor för hela slanten, barn.

Men helt seriöst så var det förbannat trevligt att få träffa dräggen igen, för att inte tala om dom ursköna grabbarna ur Bathory som jag delade hemresa med. Bara närvaron fick mig fan att känna mig lite sådär... Jag vet inte hur man ska lägga det, lajvig? Konstigt, konstigt.

"Du borde gå med i Bathory, fan. Vi behöver mer vapen!"

Hursomhelst...
Min hemdator är fortfarande på reperation, har varit det sen den 2a Januari och jag förstår inte hur jag har klarat mig så här länge utan den. Jag kan inte lägga in bilder jag tar och inte heller fylla på ny musik på min mobil, sånt tär på sinnet alltså, inte för att jag har nåt emot smk och jack white, men det händer att man istället bara sitter och lyssnar på omgivningen.

Ja, fyfan för att låta sitt liv kretsa kring en dator. Eller kretsa och kretsa... Min dator är mitt liv om jag ska vara ärlig. Jag spenderade inte min barndom framför en datorskärm för ingenting, inte! Trots att jag inte kan spela någonting hemma så finns det ju fortfarande Fabians LANstuga ute i bro, notera att den ligger i bro också det är fett långtochjagorkartypinte, lol. Men utöver det är det internetcafén som gäller, och där failar jag totalt på att styra min ekonomiska sida. Jag slängde fan bort 530 spänn denna månaden på M@trix inne vid hötorget och varför? Visst, jag vinner fortfarande småturneringarna och så men... Det händer att allting känns förbannat ensidigt.

Och det jobbigaste med att min hemdator är borta måste nog ändå vara att jag inte kan få spela, inte av suget, inte av frustrationen... Utan för att i spelens värld är jag tamigfan gud. Inte en kommentar, inte en tanke som inte har med spelet att göra rör mig ryggen.
Och det känns förbannat töntigt, men jag har kämpat mig upp vid sju på morgonen bara för att åka in till fucking M@trix och spela bort mina omgdödamigsjälvellernågon-tankar.

Och nu har ju fucking Sara åkt till Falun och jag känner mig lite mer emo än de andra gångerna hon gjort det. Borta i en vecka~fem dagar, visst att det kan tyckas vara lite, vi träffades ju trots allt bara på helgerna de sista skolveckorna förra året. Men på något sätt känns det bara sjukt jobbigt, för hon är liksom flera mil ifrån mig och då kan man inte göra såna där asballa filmeffekter när man springer ända ut till Bandhagen, slänger sig på knän och bölar ut hennes namn bara för att man kom på något viktigt att säga.

Typ "Jag älskar dig, hoe!"

Så ska vi ta och summera vad jag försökt klämma ur mig hittills? Jag diggar lajv och alla er drägg som hänger med på dom. Jag saknar kärringen.
Jag saknar min dator.

Kan man bli töntigare än mig, egentligen? Fan, jag vill bara att rockband ska komma så att jag kan starta min karriär som rekordknäckarN^ i de asballa låtar som spelet kommer innehålla.

Peace out, vi får se om jag hör av mig inom två månader igen.

Oskuld är ett religöst ord, slampa.

2007-12-29T20:29:00.000-08:00

Ett nytt år, ett nytt jävla inlägg.

Och yes, min tröja äger fortfarande.

Klockan är halv sex på morgonen, "imorgon" åker jag till farsan för att få mina sista julklappar och spendera tid med min allt så smarte facist till lillebror. Han är bra han, Simon.

Det här året har jag lärt mig mycket, nästan lika mycket som mina misstag har gjort inverkan på omgivningen. Ja, fy fan... Om man lär sig av sina misstag kan ni kalla mig en av de lärda.

Under året som gått har jag upptäckt en sak med mig själv också. Jag har ett behov för att få folks respekt, men känner samtidigt att jag vill känna en viss nivå av respekt för dom också. Och här sitter jag, ett år har gått. Antagligen det bästa året hittills i mitt halvblodsliv och nog fan har jag fått bita i det sura äpplet.

SAKER JAG HAR UPPNÅTT UNDER 2007
Jag har breddat min musiksmak som bara den
Jag har upplevt konsekvenserna av att ge folk en överdos av charm, och lärt mig av detta.
Jag grejade 200 poäng i grundskolan
Jag grejade 30/30 poäng på Engelska nationella
Jag har gjort ett namn av mig själv på mitt gymnasium, nu känd som "Han som kan sjunga"
Jag har lärt mig älska och vara mig själv på en och samma gång
Jag har lärt mig blogga ordentligt, äntligen.

Varför skrev jag ens den här förbannade listan?

Varför försöker jag inte sova lite?

"Din röst är lugnande, på något sätt"

Ahahaha, vet ni vad jag märkte för ett tag sen?

Allt den här skiten om Britney Spears är sjukt underbart. Inte nog med gjorde hon, en ökänd kvinna världen runt, uppror mot massmedia i ett försök att behålla lite självförtroende - en man dök upp och grät för henne över youtube och visade därigenom att en person kan göra nånting stort med en enda oväntad rörelse. Vem fan hade trott att nån, om ens en kille, skulle gått ut och vädjat, nej... Tvingat den starkaste kraften på vår jord till att "cutta som slack" till den skalliga kvinnan vars liv gick i spillror?

Det hela är förbannat sjukt, men nu mår hon nog fan lite bättre. Och jag måste säga att hon faktiskt kan skriva låtar. Om hon nu väl skriver dom. Orden sitter där dom ska om man vill se saker ur hennes livs synpunkt åtminstone.

...Och ja, ni läste rätt, jag gav nyss Britney Spears mina komplimanger.

Men nu släpper vi det. För jag känner verkligen inte för att snacka om något som kan relatera till 90-talet, den tiden håller jag helst bakom mig.

Och nu vore det väl ändå jävligt härligt om jag bara sa att jag inte ville veta av min barndom, va? Fuck that, jag är fortfarande i min barndom.

Jag har börjat tänka på sistone, mina vänner. Den tiden jag lever i just nu, denna dag på mitt 16e år i livet, det finns bara en av den, kommer aldrig igen. Jag har verkligen börjat ta vara på uttrycket "ung kärlek". Ung kärlek är nog den vildaste, då vi alla är mer eller mindre ekonomiskt oberoende och har bara skolan och möjligtvis hemmet i tankarna förutom känslorna för våra nära. Saker och ting lär bli mer komplicerade när jag växer upp ordentligt och skaffar mig egen lya och en egen jävla ekonomi.
Jag har helt enkelt se på livet bättre, för det här lär vara höjdpunkten av mitt nöjesliv. Nu har jag ju åtminstone en som sätter några slags gränser och lagar för mitt nöjesliv. Vette fan hur det blir sen.

"Jag menar, hur kommer det vara om 15 år? Kommer vi se tillbaka på 2007 som året då man skulle vara GitarrHjälte eller nolla?"
-"2007 lär bara vara ännu ett år av våra liv som unga. Det lär sjunka in i tiden och ses som året vi började gymnasiet och började smutta på glaset tillhörandes riksdagen."

Men om jag inte vill då? Om jag vill stanna i denna tid för alltid?

Under året som gått har jag lärt mig mycket, hört många visdomsord och kännt många slag under bältet. Det jag tagit vara på är att man helt enkelt får leva efter konsekvensernas verkan. Det som sker måste få ske, annars stannar vi faktiskt i tiden. Och hur mycket det än suger måste jag skaffa mig en egen jävla ekonomi.

Mina tankar är vad jag skriver i min blogg nuförtiden, jag gillar att hålla en röd tråd, ett tema genom mina inlägg som kommer mellan månvarven. Bara ifall ni undrade, tänkte jag. För nu har ju resten av svennarna också börjat blogga, men nog fan är jag den enda som vågar ge Britney en ärlig komplimang.

"Peace".

Nothing happend, i just took the liberty to rape your sister, i swear.

2007-11-26T14:42:00.000-08:00

Oh yes, jag skriver låtar igen.

Mina känslor just nu i kemisk obalans, en fet jävla chemical rage. Men fan, vad ska jag säga? Jag är störtkär och samtidigt förkrossad. Det är nog det simplaste sättet att uttrycka det på. Dock har jag musiken som hjälp när jag bara vill känna dom trevliga känslorna. Efter att ha sökt upp en musiklista över Scrubs-avsnitten har jag funnit mina favoriter. Det är trevligt, det där med kärlek och musik. Sara, jag tycker du och jag ska ha en riktig låt, som bara är vår. Jag skiter ifall andra redan hört den, jag skiter ifall dina föräldrar inte gillar den.

Låten är vår, bara vår.

Låten jag pratar om är då slutlåten till finalavsnittet i senaste Scrubs-säsongen, säsong 6. Där ligger JD och Elliot, ena påväg att bli förälder och andre påväg att gifta sig, båda med känslor kvar för att bara... fly. Ge vika för ångesten och bara fly tillsammans. Say Anything - Alive With The Glory Of Love, låten som beskriver allt jag älskar. Hur jag egentligen vill ha det. Fy fan.

Precis som Nico brukar säga: Skam är en odygd. Fuck yeah, jag är ett lätt offer för kvinnlig manipulation när man kan få folk omkring sig att skratta. Sånt är trevligt också, när jag får folk att skratta. Man känner sig lite mindre som ett soptunne-fall när man är depp då.

Nu när jag tänker efter har den största delen av min barndom varit lite av en lögn efter att i söndags fått veta att min bror inte alls var en lika outbildad slacker som jag alltid trott. Nixpix, killen var en amfetamin-missbrukare i tre år efter att ha, helt enkelt, hängt med fel folk. Tydligen hade han börjat pröva "svampar" när han var runt 17 och sedan klättrat till partydrogerna.

-"Nej, alltså... Amfetaminet var det enda jag var riktigt beroende av. Men sen kom Denise, och jag tog min chans att ta mig själv i kragen."

Jag vet seriöst inte vad jag ville vid den stunden. Han hade varit förbannat modig och stark att klara något sånt, men samtidigt hade hela bilden av något jag inte ville bli något helt annat. Hela min barndom har jag haft sympati för honom, för att han inte klarade gymnasiet, har alltid velat lyckas bättre än honom och hjälpa honom att dra sig på fötter igen. Men grabben klarade sig fint utan mig. Sånt suger, maktlöshet. Eller... Kanske inte maktlöshet. Han vet inte ens att jag finns där, trots att jag känner att jag gör det.

Låt oss bara säga att jag inte har samma roll i skiten längre.

Fast... Där har vi också ett av livets mysterium. Hur ska vi veta egentligen hur mycket vi betyder för någon? Jag fick uppleva hur pass mycket jag betydde för Stordal under förra kärlekskalaset och jag skiter egentligen ifall det bara var alkoholen som snackade, men för en stund kändes det faktiskt som om han kunde se mig som en roll i hans... situation. Att han kunde se en bit av sig själv i mig så att säga.

Shit, jag börjar nästan tro att morsan tänker ge mig en piercing i julklapp precis som jag önskat mig efter vårt lilla halv-gräl idag. Varför jag var så envis vet jag egentligen inte, kan ha berott på att hon börjar dra upp saker som jag inte vill snacka med henne om. Hon ville veta t.ex. hur jag kände mig efter brorsan hade talat ut vid matbordet. Eller hur jag mådde idag efter Kicki. Tss... Den fittkärringen.
Jag minns inte så mycket av Kicki mer än att hon fick vad hon förtjänade. Föreställ er en schizofren kärring som manipulerar er morsa om att hon "aldrig mer ska slå henne" och att hon "behöver henne och älskar henne". Tss, skitsnack. Åt helvete med mentala psykfall säger jag. Hata oss.

Egentligen ville jag bara säga åt morsan att hålla käften. För... jag tror att i slutändan vill vi bara öppna oss för dom som vi vill få sympati ifrån.
Ingen vill väl undgå sympati, eller?

Norrmän kan tänka, tänka sig.

2007-10-29T14:57:00.000-07:00

All denna jävla romantik.

Hjärnstillestånden fortsätter, trots allt. Den frasen är det enda som har stått skrivet i det här inlägget i en vecka nu. Jag kan helt enkelt inte bara sätta igång igen antar jag. Men nu jävlar.

Min nya favorit inom den underbara genrén av brittisk pop är den kritiserade Kate Nash och hennes nya platta Made of bricks.
Alltså, den är nästan svår att förklara. Hon ger mig ett intryck av Regina i hennes underbara förmåga att kunna knopa in alla dessa olika beats i takt med ett klassiskt piano som kan skilja sig totalt från melodin. Samtidigt är hennes texter väldigt trevliga. Hon sjunger om allting - om hur pass dryga män är, till sätt att förklara hur pass mycket man älskar någon. Melodierna består av otroligt många beats med influenser av det mesta och toppas med hennes ljuva röst.

Yeez... Jag är fast. Men liksom, jag gillar att ha något att vara beroende av ibland. Det ger mig liksom ett sidospår att svänga av till när jag känner att min hjärna överhettas. Jag gillar sånt.

Sidospår.

" Right birds can fly so high,
or they can shit on your head,
they can almost fly into your eye and make you feel so scared,
but when you look at them and you see that there beautiful thats how i feel about you."

Ja, all denna jävla romantik. Det skulle underlätta ifall man visste vad man skulle säga för att uttrycka sig på rätt sätt. Men samtidigt känns det lite som ett ryskt roulette, det där med att veta vad man ska säga för att allting ska bli rätt. För... Ibland kanske inte allt ska bli rätt? Min egen bror älskar att ibland plåga sin flickvän, för han älskar när han kan få trösta henne igen.

Vad säger det er egentligen? Mig säger det bara att han är en man som alla andra, för i grunden vill ju män känna en viss dominans. Och ifall dom inte finner dominans inom sig själv kanske dom helt enkelt söker sig till andra? Jag led en gång i tiden av ticks, vilket i sig är en slags minskad självkontrollans, inte sant? Självklart tyckte jag det var förodmjukande när någon kommenterade det. Att inte ha kontroll över ens små delar av sitt beteende var hemskt. Eller hur?

Lite som när ni gör något och ni känner innerst inne att; "nej, jag vill inte göra det här", visst hatar man sig själv inombords då? Man får som en exploderande ångest. Inte bara en sån som klämmer luften ur lungorna, snarare en sån som ger dig världens fetaste slag rakt i njurarna.

Människans beteende är verkligen underligt.

Vi är alla stora fan till Stordals blogg, är vi inte? Han skriver rätt så ofta om de olika pojkduos inom den mangavärld han nu håller sig till. Sånt är också ett intressant tänkesätt. Vem man förlitar sig på, när det verkligen gäller. Jag menar, vi har väl alla någon vi vänder oss till när vi måste ta tag i oss själva?

Låt oss dra ett exempel till en random situation i en manga där hjälten/huvudpersonen står inför en riktigt usel situation, säg att han t.ex. håller på att förlora en rejäl fight. Här finns det flera alternativ att välja mellan vad som kommer hända:

Hans vänner ställer upp för honom, räcker honom en hand och visar att dom aldrig sviker honom.

Han kan se in i sig själv och hitta någon dold kraft, låt oss säga att han helt enkelt tar tag i sig själv, helt egenhandat och växer som person.

En övre stående kraft, låt oss säga en mentor/mäktigare individ utplånar hotet.

Låt oss säga att det här händer i verkligheten. Säg att du till exempel har blivit rejält dumpad, tänk överkörd och sen backad över flera gånger på raken. Du är på din botten, och du kan bli krossad, tvingad till att göra något åt smärtan.

Vilket val kommer hända för er?
Vet ni att ni har någon som ställer upp för er i en sån situation?
Vet ni ifall ni kommer kunna ta er själva i kragen?
Vet ni att någon, åtminstone helt oväntad person kommer in och tar tag i situationen?

För jag har ingen jävla aning vad som skulle hända. Innan har jag vänt mig inom mig själv och, balanserandes som på en klippkant, dragit mig själv i kragen med hjälp av musik och ångestgråt.

Men vafan, är jag dömd till sådan självömkan varje gång jag blir krossad? Visst, jag kan nog inte bli fysiskt krossad lika lätt längre, men nog fan kan jag bli överkörd, till och med av mig själv om jag skulle göra något som inte borde.

På sistone, när jag verkligen har behövt prata av mig, har jag diktat. Jag har diktat om män, ära och vänskap. Jag har diktat om det som jag ser viktigast. För jag ser väldigt mycket på ära. Jag ser väldigt mycket på vänskap. Men det som jag ser högst på just nu är hur man ska kunna definera en riktig man.

Kate Nash får oss att framstå både som svin som dricker utan att lyssna på kvinnornas signaler om egoism. Samtidigt får hon oss att framstå som de mest underbara varelser på jorden.
I beteendet har jag funnit att män är alla dominant-krävande på något sätt.

Men själv tycker jag bara att vi är män när vi ser om oss själva. När vi vågar vara vännen som ställer upp, när vi vågar vara den otänkbara individen som tågar in.

Att vi vågar ta tag i oss själva.

Därför känns det så förjävligt att jag inte ännu har blivit en man.

Jag skulle vilja kalla mig själv för en invertes kvicksandgrop. Ju mer jag rör mig, ju mer jag utforskar livet... Desto djupare drar jag mig själv. Jag liksom... Har som ett konstant hål. Det slukar mina kärlekskänslor, gör mig tvingad till att komma på nya sätt att väcka dom till liv igen. Så vad gör att jag inte imploderar?

Min eviga tro att jag en dag kommer kunna bli en man, såklart. För jag vet att ifall vi alla bara kämpar på lite mer kan vi alla dra oss själva i kragen.

Ville ni ha mina tankegångar de senaste månaderna? Där har ni dom.

Snook och jävelskap

2007-08-22T16:54:00.000-07:00

Helvete, Stordal! Dom är oss på spåren!

Nu har det gått ett tag sen jag sist bloggade, och minst sagt har det hänt mycket... Därför gör jag en liten lista åt er! Jubel!

- Min mormor har dött.
Detta tog hårt på mig, inte bara det faktum att jag hade turen nog att träffa henne bara några veckor innan hon gick bort, utan också för att hon alltid har varit halva anledningen till varför jag åker till Norge. Alltid när jag har tänkt Norge har jag tänkt på henne i första hand, och nu när jag är tvungen till att säga adjö känns det samtidigt som om jag släpper halva min barndom i graven med henne.

Men jag har goda vänner som har stött mig, det värmer hörni.

-Jag har varit på Medeltidsveckan.
Minst sagt en bra vecka, trots att mina pengar typ tog slut totalt.
Just vad vi gjorde fem av sju kvällar är precis vad ni tror, alkohol och fnitter, bus och spektakel. Väl spenderade pengar ur min åtsikt, sen finns det ju alltid folk som tycker illa om sånt.

Men jag antar att det också är en tolkningsfråga i slutändan, det där med ifall alkohol är värt att köpa eller inte.

- Jag har börjat gymnasiet.

Hej och hå, en flaska med usb-minnen! Den kan dock verka jävligt dräggig i vissa tillfällen, men folket i min klass är helt underbara, om jag får säga min åtsikt. Åtminstone jävligt blandade personligheter och livsstilar, vilket både kan vara bra och dåligt.
Det faktum att jag dissade min gratis semester på några extra dagar och gick på första skoldagen istället kan man ångra smått om mornarna, men jag tror verkligen inte att jag kommer ångra det om några år, första dagen är den viktigaste, lite som frukost... typ.

- Jag och Sara närmar oss ett halvår.
Än så länge ser det ljust ut faktiskt. Och tydligen är jag en jäkel till pojkvän, det känns skönt att bli uppskattad på den fronten för en gångs skull faktiskt.

~*~

Så... Vart ska vi börja nu då? Jag träffade Snook när jag var på väg till begravningen faktiskt! Jag stod och degade i kön till säkerhetskontrollen när jag plötsligt går in i Oskar Linnros, och vi ursäktar varandra. När jag senare ser dom på samma plan ser jag att han minns mig, och när vi till slut kommer fram till Tromsö så frågar jag honom vad han gör i en håla som denna. Semester.

Skoj för honom, den där.

Jag har börjat införskaffa lite nya grunkor till min lajvutrustning nu. Pilbågar, pilar, kortsvärd och kläder. Jag ska försöka komma igång lite inför hösten genom att åka på lajvet "Klassfesten!", det verkar vara trevligt, ska utspela sig en kväll i Huddinge, kostar 40 spänn liksom.

Hittills har jag nästan laddat ned alla band vi lirade på Bandarn under MV, och det är jag jävligt glad över. Jag hade totalt glömt The Darkness fan! Jag som brukade älska deras megahitsuperhypersingel :/

Men nog om det, det börjar nästan bli dags för sängen nu faktiskt.

Go'natt på er, jag ska försöka samla krafterna för ett till inlägg inom en vecka eller två, har massor att skriva.
<3

Identitet.

2007-07-31T01:21:00.000-07:00

Ett urdrag ur mina dikter från Poeter.se tycker jag ändå ni är förtjänta.

Stolthet och ära,
vänner och bråk.

Slag för slag,
tand för tand.
Spark som spark,
blod som blod.

Män idag känner inte alltid till hur man duellerar, hur man slåss på ett förnuftigt sätt, men ändå så grovt.

Vi ställer oss på rad,
fem bondpojkar,
alla rädda,
var och en lika rädd som sin näste.

På andra sidan torget står dom,
sex bråkstakar,
dom tog vår vän,
gav honom en frälsning.

Vi slåss,
vi bits,
vi rivs,
men ger inte upp.

Vad är det som skiljer oss från varandra,
vi så lika bondpojkar?

Den förste vägrar bitas,
Den andre vägrar slåss,
Den tredje vägrar nitas,
Den fjärde vill ej bort,
Den femte ger aldrig upp, lämnar aldrig något i sticket.

Dom säger att stolhet ger oss karaktär,
att den ger oss en identitet.
Men män idag

slåss alltid inkognito.
_______----______----_____

Det faktum att jag gillar när folk ger mig beröm för min påstådda talang, min medfödda intelligens, gör att jag känner mig lite mindre idiotisk. Mitt IQ vet jag egentligen inte vart det kommer ifrån, jag menar... Vart är dom 120 när jag glömmer bort min mammas födelsedag? Vart är dom 120 när jag nästan får IG i matematik och riskerar hela min framtid? Vart är dom 120 när jag säger fel saker vid fel tillfällen, till fel vän?

Nej, dom 120 är nånting som bara dyker upp ibland, t.ex. i min otroliga förmåga att komma på vattentäta ursäkter hur snabbt som helst, eller de gånger jag kommer ett steg närmare mina livsskådningar. Underlig förmåga, jepp jepp.

Min mamma gillar mina dikter, och mina sånger. Jag skriver ofta om alla mina låtar många gånger om, har svårt att få det perfekt. Jag har liksom budskap jag vill få fram, och orden jag får dom ur, men tillsammans är dom bara skit. Dom måste varsamt smygas in för att göra en perfekt smulkaka av melodier och filosofi.

Nej, fyfan... Nu blir jag trött på att skriva här.
Återkommer efter gotland, typ.

... <3

We're living in a den of thieves, rummaging for answers in the pages.

2007-07-06T13:21:00.000-07:00

En dag ska jag bestiga berget! Oorah!

Oh ja, jag vet att mina blogginlägg säkert är helt värdelösa, men jag känner mig duktig ändå, att jag faktiskt lyckas få ut det jag vill ur mina bloggningar. För i morse var jag deppig, sen satte jag på Regina Spektor på datorn igen, då blev allt bra.

Hon är verkligen en bra kvinna hon, Regina, den bästa ryskan det går att finna. (No offense, Mercedesz, trots att du säkert kan sjunga lika bra som henne.) Lyckopiller har vi väl alla, har vi inte? Jag vet att Sara t.ex. lyssna på My chemical Romance, och Jocke på klassisk musik. Aye... musik är bra.

Och musik finns fan överallt! Norge har aldrig varit så musikaliskt som det är för mig just nu. Hela min släkt spelar minst ett blåsinstrument, och bra är dom. Jazz-musiker hela bunten fan, det är trevligt att diskutera livet med dom mellan spelomgångarna. Otroligt att jag hade råd att åka hit, men det blev liksom nödvändigt. Snart dör nog ännu en av mina mormödrar... Och det känns. För den här har jag kännt sen jag var ett litet fetto. Jag vill faktiskt inte att hon ska dö, men... Hon har astma, är överviktig och ligger på 80+ på ålderskalan. Jag gillar inte döden längre, den är hemsk. Jag vill inte ha med döden att göra, nu när jag äntligen mår bra igen.

Trots att jag säkert missar massa skoj i sommar känns det inte, för när jag är här så förstår jag hur lycklig jag ska vara att jag har en sån underbar släkt. Dom stöttar mig liksom, tar hand om mig, muntrar upp mig. Lite som Regina, fast permanent liksom.

Här, ladda ned en av hennes bästa låtar, vetja, ni kan behöva lite ryssland i er också.

Faktiskt så tycker jag, i min lycka, att ni som ens har orken att läsa min blogg längre är helt underbara, för ja, de senaste inläggen har jag försökt uttrycka min nuvarande lycka över allt och alla jag har nära, och jag tror ni tröttnar snabbt, men samtidigt vill jag inte att ni ska glömma mig, trots att jag förmodligen aldrig kommer handla bland centret av era hjärtan. Jag är en pålitlig kille innerst inne, och jag älskar att göra folk lyckliga.

Glöm inte det.

For eternity... and beyond!

Television och andra vänner

2007-06-27T18:34:00.001-07:00

Visste ni att jag spelar teater?

Det tog inte länge innan jag fick en av ledrollerna i pjäsen, just p.g.a. min förmåga att agera.

Jag antar att det har kommit med åren, alla dessa lögner om mig själv. Både för mig sjäv och andra.

Jag hade ett år där jag kunde suga in magen varje gång jag passerade en annan människa innan jag märkte - "Hej! Jag är ju inte så fet längre, tack gener!"
Ah... Det gamla Luddet, eller lilla fettot som jag hade blivit kallad genom mina första år genom skolan. Jag har faktiskt funderat över det hela "Barn kan vara grymma"-ordspråket. Det är så fel, så fel. Barn är bara så pass grymma som deras sinnes gränser står, därför är det bara vuxna som säger detta. Och då kan man fråga sig...

Är vi, likt barn, blinda för vad som är grymt och vad som är mänskligt?

Ni vet... Fram tills idag trodde jag att min största fruktan... Den känsla som jag skulle göra allt för att slippa, var skam. Men min känsla för skam har börjat lagt av sig med åren och ordtermen "Alla är vi människor" har börjat spöka i mitt sinne liksom. Men vad är det som kan ha gett mig denna vändning? Television.
Eller snarare ett specifict program... Scrubs. Det har fått mig att inse... Att min största fruktan någonsin är känslan av maktlöshet. Att stå två meter från sin älskade, som har en gevärspipa tryckt mot bakhuvudet och höra avtryckaren gå av. Att ha en bruten fot när en man har klivit in i ens hem och slagit ned ens mamma, tagit hennes ägodelar och lagt benen på ryggen.

Fan, att sitta hemma och dricka sig till döds när folk behöver en, fast man känner att man inte orkar längre... Känslan av maktlöshet är det värsta som finns. Och jag vet att ingen av er gillar den känslan, men jag avskyr den över allt. Jag dör hellre.

Jag tror det beror på att jag älskar att göra folk glada, känna mig behövd... Känna att jag existerar liksom. Från början i min relation med Sara trodde jag att jag bara älskade hur lycklig jag kunde göra henne bara genom en välmenad kyss, men med veckorna har jag förstått hur mycket jag älskar känslan av hennes huvud mot min bröstkorg, hur mycket jag verkligen älskar henne.

Och det är också därför jag hatar när folk lämnar mig utanför, stöter ut mig... klipper av trådarna. Jag känner mig maktlös att kunna göra dom lyckliga igen, och samtidigt kunna göra mig själv lycklig. För jag är lycklig när ni är lyckliga. Jag tror även det var därför jag vädjade till folk i mitt avskedsbrev till niorna och lärarna i min förra skola att aldrig glömma mig, för utan att dom vet om det har dom alla gjort mig lycklig, genom att inte frysa ut mig... Låtit mig existera liksom.

Nu fick jag en lust att ladda upp en massa bilder på folk jag älskar och minnen jag aldrig kommer glömma, men jag tror ni alla vet hur mycket jag älskar er. Och känslan av att fått vara en del av era liv har gett mig... Lycka.

Silverföljet
Camilla
Björn
Sara
Lisa & Johanna

Jag skulle inte kalla mig en man av få ord, men ni får mig att tappa andan varje gång ni ens håller med om någonting jag säger. Varje gång ni ens visar uppskattning för nånting jag gjort.
Ni har och kommer för alltid ge mig lycka, det hoppas jag på... Otroligt mycket.

Dom säger himlen är en plats på jorden.
Jag tror dom.

Zombie

2007-06-21T17:31:00.000-07:00

Just nu håller jag på att skriva ännu en bok, folk. Den är spännande bara att skriva. Vet ni varför?

För att vi alla är med i den.

Eller... I alla fall de jag anser passande i en bok om en Zombie-epedemi. Jag menar, vi alla har väl vår del av blankvapen, martial arts och överlevnadstekniker? Här framhävs dom i hur vi skulle överleva när jorden angrips av de levande döda.

Det hela börjar på sista dagen av Saknad av Tid och Fruktad och jobbar sig fram några veckor. Jag själv spelar huvudrollen, men flera av er är med, så som i scenen då Åkesson spöar skiten ur mig med sin snyltarsked eller när Stordal, jag och lite annat folk kommer på en ny aktivitet till Kärlekskalasen: Blankvapenstrid.

Trots att vissa scener aldrig har hänt, är den väldigt naturtrogen. I alla fall baserad utifrån hur jag känner till er. Lajvutrustning, blankvapen, logiskt tänkande och rått mod är grunden till vår underliga färd genom b.la. gräset på Rissneängen, marmorgolvet vid Spottkoppen eller rent av gruset kring rälsen vid tunnelbanan på gröna linjen.

Intressant ska det bli att se hur det går för oss alla. Hur vi i praktiken skulle kunna klara oss genom något så hemskt som domedagen själv.

Fan, jag är verkligen en nörd. Har blivit upphängd på en hemsk sida vid namn Outfits.se
Vad kan jag säga? Jag uppskattar när folk ger mig credz för min kläder.

Snart är det MTV också. Trots att jag (Tyvärr) inte kommer kunna åka på Ödesväv, p.g.a. tid och -pengabrist, så hoppas jag att MTV kommer kunna väga upp min sommar, ja, ännu mer än mitt tvåveckors-besök till Norge.

Dock hoppas jag att någon/några av mina vänner kan erbjuda mig någon form av sommar-aktivitet. Det vore kul på något sätt.

<3

Dance, dance! What? No dance?!

2007-06-10T12:06:00.001-07:00

I min skola är vi antingen alternativa eller rent av hatade.
Vi dansar inte, åh nej, vi äter och sjunger.

En bal? Bah! Vad originellt av er. Vi har inte någon bal inte. Vi är för få för att ha en på egen hand, för hatade för att någon annan vill ha en delad bal med oss.

Ibland glömmer jag hur mycket jag älskar mina klasskamrater.

Hm, kärlek. För vänner. Det har jag överskott i.

Ah, this brings me back...

"Det är bara svårt att gilla dig ibland, Ludde"
-"Whatever, mannen. Jag älskar er ändå."

Vänner tar jag vara på. Vare sig jag vill det eller inte så älskar jag allt folk jag stöter på. Vare det sig för en timme eller inte känns det som om jag skulle kunna ta en kula för dom. För världen kan aldrig ta slut på bra vänner, kan den?

Vänner. I mängder. Det har jag, trots att alla inte ser på mig i samma syn, det märkte jag för ett år sedan. Sen dess har antalet vänner krympt. Varför frågar ni? För verkligheten har hunnit ikapp mig.

Jag har jämnt beskrivit verkligheten som livets värsta vapen, och det håller jag fast vid.

"Säg mig - Ser du dig själv som min vän?"
- "Vi är som bröder, Ludde, glöm aldrig det."

Three and a half when we met the first time, a thing i can't remember, but i know it anyhow. Neighbors, brothers - Brothers for life, fell in love with the same girl in our own time. But nothing could part us, no nothing, when we walked the streets of...

Ah, en månad efter grät jag. Han hade börjat med piller för att dölja smärtan, för att dölja tårarna. Vem vet - kanske det funkar? Killen sover som en stock hursomhelst.

I think we were about 17 when you said: "Money is gonna make me free."
You pulled your pants up, no more baggy jeans, no more football - i'll go for the start.
Yes, i met you again a few weeks ago, you had a proper job and a place to call home, you had just sterned your first brand, and you looked like a real businessman.

Han är min absolut bästa vän. Han är enda som helst säkert skulle kunna ta en kula för mig, likt jag skulle ta fem för er.

You said: Yes, things are different, yes, things are changed,
but i will always love you and we always be the same, and i know there will be a time when we will be back in our old home town, Norrköping.

Borde ha stått Sundbyberg, men det blir för mycket för mig.

Tro mig, folk, när jag säger att jag inte vill ha vänner som inte ser på mig i samma vinkel. Jag ber inte om förståelse, jag ber om erkännanden. För verkligheten har hunnit upp mig.

~~ ~~

Vet ni vad jag kom på idag? Lajv är verkligen en genré som drar sig folk som suktar efter verklighetsflykt. Själv ser jag mig själv född i fel värld, i fel årshundrande. I den här världen kan man inte bli hjälte.

Verkligheten kommer.

Lajv är en bra sak, för där kan man ha vänner som egentligen inte är ens vänner. Lajv är något som man kan älska utan att egentligen älska det. Lajv är den ultimata verklighetsflykten, för där kan man glömma allt, trots att vissa saker aldrig går att fly.

Verkligheten är här.

Vi kommer alla växa upp, men vår kärlek för denna flykt kommer aldrig dö ifall ni frågar mig. Jag tror vi alla kommer vilja gå ifrån våra liv och leva ut våra alter egon. För det är vi fan värda - vi lajvare. Vi är värda en andra chans, för alla droger, för alla misstag, för alla kyssar. Vi är värda ett par dagars lycka för all smärta.

För varje piller, för varje tår.

VERKLIGHETEN ÄR TAMIGFAN HÄR.

Och jag har aldrig älskat lajv mer än vad jag gör nu.

A true friend stabs you in the front.

2007-06-05T11:17:00.000-07:00

Lycka, vänner, värme. All gone away, soon enough.

Jag har faktiskt en bästis. Ni vet, en sån där kompis man har kännt länge och allting känns rätt med? En sån som du alltid skrattar med och aldrig har tråkigt? En sån som stödjer dig och du är redo att stötta i ur och skur?

Joakim Sjösten. Vänner sen 1-års åldern och framåt.

Han är trevlig än idag, trots det faktum att han går på anti-depressiva efter hans föräldrars skilsmässa. Ack, ja. Vi har så roligt när vi är tillsammans...

Och där kommer problemet... Vi har inte setts på ett halvår.

Sist jag snackade med hans farsa hade han tydligen gjort framsteg i hans rädsla för att vara ens en gnutta social med människor han inte kände så bra. Det glädjer mig. Sen ska vi tydligen gå på samma gymnasium också. Det är väll... bra. Jag älskar killen med hela mitt hjärta likt jag älskar min egen mor men... Han är den han är. Och jag kan få det tufft att både hålla honom nära mitt hjärta och samtidigt inte få ett dåligt rykte. För jag har en skräck att bli utstött. Usch, defekter.

Men snart... Då ska vi gå å se Die Hard 4.0, för vi har alltid sett Die Hard tillsammans, det är vår grej liksom.

| ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ |

Folket jag främst hänger med i skolan är dessa två. En blatte vars mp3 är fylld med allt från Van Halen till Black Sabbath till Rolling Stones. Han är cool. Sen har vi förstås Lisa, hon har stora tuttar och är allmänt smart. Sötis. :o

Vi gör en rolig trio. Vi har den bisexuelle norrmannen som få förstår sig på och som skryter om sina sexdebuter och om hur många gånger han har ätit sin egen vikt i mat. Vi har den alternativa blatten som hatar våld och älskar hårdrock. Och sist men inte minst har vi den intelligenta, initiativtagande tutt-kvinnan som avskyr fötter och älskar kvinnor (och unika killar).

Dom är trevliga. Och jag vill förlåta de som kan känna sig sårade ifall jag inte nämner er, men ni skulle ta för lång tid att försöka beskriva här, underbara underbaraste.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Idag drog jag in till Slussen och mötte Sara. Visste ni att hon gör egna örhängen som hon sedan säljer med -great- success? Hon är händig, den kvinnan.

Påvägen in till Slussen höll jag på att dö av uttorkning och värmeslag. Jag satt brevid två herrar i den överfulla tunnelbanevagnen. Vi började diskutera och beklaga oss över alla förbannade studenter som tar upp vägarna så att inte trafiken kommer fram och hur mycket det skulle hjälpa ifall SL bara kunde fixa den förbannade AC:n på tågen.

"Om ni fråga mig så skulle inte ja vilja se studenter överhuvudet taget! Dom kan hålla sig inomhus!"

Utbrister den utländske farbrorn till min höger. Mittemot mig satt den andre mannen, han var klädd i en ljuslila skjorta som glänste i solen, toppad med en lila-ljuslila-randig slips. Han var också trevlig. Och där satt vi i en hel kvart. Sen tackade jag adjö och dom tog min hand och fortsatte konversationen om verkligheten utan mig. Det kändes skönt, som om Stockholm var lite mänskligt ändå.

Tänk ändå vad mycket vi kan göra. En utländsk, klok, gubbe med glasögon och vardagskläder. Affärsmannen med färgglada sommar-arbetskläder och ett vackert leende. Pojken med åtsikter över hans egen åldersgrupp och som helt enkelt är för djup för sitt eget bästa.

Världen är en vacker plats ändå, i rätt kombination.

14

2007-06-03T06:14:00.000-07:00

Kärlek läker - nu blöder jag inte längre.

Hm. Jo, det har varit ett tag sen sist, tackar som frågar. Jag har kommit hem från Saras pappa. Det var... Fridfullt. Finns inget mer att säga om det hela. Fridfullt.

Min senaste vecka har varit sjukt påfrestande. Fast den har klart och tydligt visat mig att uttrycket "Efter regn kommer solsken" faktiskt stämmer. Allting är förr, om inte bättre än förr, och imorgon startar jag ett nytt liv. Dom kommande veckorna i skolan kommer jag mest gå runt å dra mig. Kanske jobba på min icke-existerande solbränna eller nåt - vem vet?

"Shit, Ludde... Jag skulle nog vilja se hur du såg ut i solbränna!"
-" Ha, jag med."

Jag tycker fan det är lite tragiskt. Jag har ALDRIG haft en solbränna. Oj oj, barn! Jag kom nyss på ännu en halvsak med mig själv, jag är halv albino!

Det är stunder som dessa som jag bara vill sitta och fundera över varför jag är skapad som jag är. Det är simpelt.

Hur bra en person än kan bli så kommer det ALLTID finnas defekter. Defekter och Missbildningar.

"Hej, jag är en kille på 16 bast och har grova komplex." Jag ogillar det faktum att jag har defekter. Jag ogillar det faktum att alla har defekter. Jag hatar när folk lyckas dölja sina defekter.

Därför är också en av anledningarna till att jag säger att kärleken läker. Sara har stärkt mitt självförtroende något otroligt. Därför älskar jag henne som jag gör.
Som på en utomjordig nivå.
| ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ | ~~ ~~ ~~ ~~ ~~ |

Pressure gun - Climax of relief.
Några av er kanske har lagt märke till ordet Pressure gun, som jag använder som namn över MSN. Hela idén med Pressure gun är egentligen ett enda stort filosofiskt mysterium.

You see... All the things involved in a suicide is a part of the Pressure gun.

Pull the trigger, and the pressure from you soul will be forced out and forced inside your head causing an explosion heavier than life.

Heavier than every breath you ever took.

<3

Fear

2007-05-25T15:53:00.000-07:00

Guns don't kill people - Sanity does.

Idag.
Det har varit en av de bästa och värsta dagarna i mitt liv.

På fredagar i min skola brukar vi sova. Det är trevligt tycker vi.

Idag hade vi möte angående niornas utflykt till Grinda. Tänk er 17st 16åringar, ensamma på en öde campingplats. Någon kommer dö.
Hårt.

Efter skolan begav jag mig ut mot Bandhagen. Det är långt dit... kom försent. Aj. Sara och jag har smått bråkat, eller vafan man ska kalla det. Hon har varit allmänt dryg av någon anledning. Om det är något jag har total fucking allergi emot så är det dryga människor. Tål dom inte, får ångest.
En ros till min käreste. Hon behövde lite romantik, det gör vi alla ibland.

Sara skulle arbeta imorgon, därför var jag tvungen att dra redan halv nio. Vi låg i hennes säng. Jag kände hennes hud mot min. Lyckan fanns, ångesten minndes jag knappt. Sen händer det.

Hennes mor vandrar in i rummet.

Halvnakna som vi är blir vi chockade. Jag ser hur hennes mor tittar strängt på henne medan hon räcker Sara telefonen och lämnar rummet. Hon gav mig ingen blick.
Sara blir rädd. Ska man verkligen behöva bli det på grund av sin egen mamma? Den person i världen som ska visa respekt och kärlek? Empati finns inte i hennes föräldrars ordförråd ifall ni frågar mig.

Vi lider båda två. Ångest blandad med Lycka, vad blir det? Den frågan hör till den fråga jag ställer mig varje dag: Är det någon som vet?
Med ångest som pressar luften ur mina lungor lämnar jag den nästan skakande Sara. Hon grät senare, efter jag hade gått. Rosen stod högt uppe i hennes rum. Må den ej falla.

They all tell me, they all tell me... To remember.
Our memories of when we first met. And he said: Hello! Hello! How could i forget?
The rest of them... They don't understand. They don't understand.

Jag frågade henne "Minns du första gången vi sågs i ditt hem?"
- "Mer än du tror."
-"Minns du vår första kyss? Hur du kunde le en hel dag bara över en kyss?"
-"Mer än jag själv förstår."
Så ville jag ha det sagt, men sanningen är annan.

Jag lider av personlighetsklyvning, barn. Därför är jag så särknullad som jag är.

På vägen hem träffar jag på Lisa och Johanna. Dom är ett par trevliga bdsm-freaks från min skola som i stort sett är min enda underhållning i det där gudsförgätna stället. Av någon anledning kommer vi in på Fisting-humor. Oj oj! Så busigt. Jag kunde skratta, men bara till en del.

Alla mina jag är hemskt olika. Min bisexuella Ludvig, alla tjejkompisars favoritgosse. Den manliga Ludret, den gamle, romantiske, heterosexuelle. Luddet, lajvare, partygosse, fyllo... Deprimerad. Mitt sanna jag ur min synvinkel skulle jag säga är Luddet, för han är inte så mycket halv som de andra. Ludvig lider av halv-ADHD. Ludret är halvnorsk och halvsyskon. Luddet är bara halv-mänsklig.

Nästa helg ska jag ut till Saras far. Där får jag vakna vid hennes sida och se henne sova. Då har hon ingen rädsla, ingen sorg. Bara lycka. Han ska få en kram för att han finns, hennes far.

Ur min synvinkel har alltid Kalle och Hobbe varit ett vackert homo-tidelag-par.
Sen mindes jag - Kramar är det heterosexuellaste som finns.

Breathtaking.

2007-05-21T12:03:00.000-07:00

Vänskap och Frihet
Det är allt jag ser.
2006 var ett år av utveckling, 2007 är ett år av fortsättning.

- Jag upplevde lajv -
Jag upplevde en ny version av vänskap
Jag upplevde en ny version av svek
Jag upplevde obesvarad kärlek
Jag upplevde en ny version av hat
Jag upplevde verkligheten likt jag aldrig hade gjort förut.

Och nu är det ett nytt år... Känslosäsongen har bara börjat, folk.

Jag talade med Sara nyss.
"Jag hör att du är väldigt allergisk."
- "Det är inte allergin..."
Känslan av oro sipprade ur min egen telefon. Hon darrade på rösten när hon talade till mig igen, om än det var väldigt få ord. För få.

Ikväll är en kväll för minnen, tårar och rening. Men jag tänker inte uppleva den som så. Gråta kan man ju ändå göra i sömnen.

Under 2006 kände jag en oro. En oro för hur framtiden skulle se ut. Skulle vi alla dö inom fem år? Skulle vi alla tyna bort för all evighet? Skulle jag ångra mitt liv när den tiden väl kom?

Jag bryr mig dock inte längre.

2007 är ett år för fortsättning, folk. Det är dags att sluta upptäcka och dags att börja utveckla. Alla våra förhållanden, band och lemmar - Allt skall utvecklas.

Låt oss ta denna förbannat enkla bild. Låt oss säga att den humoriska känslan vi kan få ur den är vår livsglädje. Jag blir glad av den här bilden. Inte bara av det faktum att det faktiskt är Boromir med en fucking elgurra i handen, snarare över att en ledare kan se rolig, glädjerik och energifylld oberoende av omständigheterna.
"Men Boromir var ju en girig jävel..."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En ledare, en erfaren man, en man som utstrålar både smärta och ära, en man som visar empati åt de starka och till och med en man som även dräper de starkare än honom själv. En man utan känsla för verklighet och ansvar.
En Ledare.

Jag skiter i vad ni säger. Tillsammans gör vi honom.
Ni kompletterar mig grabbar... Keep it up.

<3
<3
<3
<3
<3
(Se så den utvecklas.)

I said Jump! JUMP!!

2007-05-20T14:26:00.001-07:00

As our fathers watched us fight, our mothers prayed for our lifes, our sisters threw stones and our brothers called an nuklear strike through a phone. The war will never end, nor will it continue.

Livet äro skönt, musik skönare.

Bwahaha!

Åh, stön!

Yarr! Yarr!! YHARR!!!

Jag har jobbat röven av mig för vadå? En fotkedja och 300 spänn? Min kamp om frihet med Sara och om pengar inför sommaren är tamigfan svårare än något jag någonsin har gjort.

Kropp och Själ, Muskler och Sinne, Fysik och Psykologi.

Fuck, what dosen't kill me makes me stronger. - Mig själv för två minuter sen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Oj oj, nej... Ikväll är det en hemsk kväll. En kväll för minnen och gråt, för tårar och spikar.

Kött och blod.

We'll get higher and higher straight up we'll climb
We'll get higher and higher leave it all behind.

Nej. Jag känner seriöst inte för att kommentera det här inlägget... för jag är stressad och trött.
Vänta några dagar så ska vi se hur livet har lekt.
We'll get higher and higher leave it all behind

We're traveled like gypsies only with less luck, and far less gold.

2007-05-13T13:23:00.000-07:00

Like the needle in the worlds haystack, we find ourselfs lost in clones who can never hurt a single human being.

Hej bror, jag älskar dig.
Idag hade min lillebror konfirmation. Han log. :)

Jag och pappa satt dock och fnissade åt det faktum att han faktiskt hade en klänning på sig, som vanligt... Min farsa är en hygglig kille ni vet.

Vi fikade efteråt, åt typ 15 bullar... Gott som satan. Det var trots allt min frukost.

Men nog om min dag, jag orkar inte vara o-poetisk just nu.

Hm. En kille är kär i min flickvän. Han är jämngammal med mig och har en flickvän redan som det är. Men... Min flickvän är en sån där som gillar att förstöra förhållanden, så länge det inte är vårat eget. Killen tror jag dock börjar avvänja sig, främst för att han förstår hur bra han har det med sin nuvarande flickvän och att han förmodligen inte har någon chans mot mig.

Om han läser det här kan jag ju endast säga - Tough break, kid, get over it.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Imorgon fyller jag år, folkz! 14 Maj har liksom alltid varit heligt för mig, det är liksom en dag då jag vill vara lycklig! ^^.(
Hoppas bara att jag blir det. Min flickvän är en sån där som tydligen gillar att ge bort saker mer än vad hon vill ha, det är mysigt tycker jag.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Grenade Jumper är en jävligt grym låt... När någon av mina vänner dör, vid vilken ålder som helst, kommer jag ha den i tankarna... Det är en sån låt helt enkelt. Det enda problemet med den är väll främst att den ger mig tankar om hur det skulle vara ifall någon av mina nuvarande vänner dog... Tror jag skulle bli rätt så knäckt faktiskt. Och hela "Ludvig är för djup för sitt eget bästa" kommer knappast bli bättre. So... Fucking... Don't die, people! :)

Min vecka kommer bli bra dock... Har redan 500 kr och kommer få extraknäcka som MuskelMan™ nere på landet. Hugga ved, släpa stockar och klippa gräsmatta helt toppless, oj oj!

Ibland är det kul att tänka så sjukt positivt så att det inte är sant... Men just nu måste jag det. Har lovat mig själv en slank mage till sommaravslutningen.
Faktum är att det kanske inte ens blir nån ute-konsert, och att alla människor jag vill ska komma kan komma och se mig komma (OMG!!!) och rocka röven av folk... Men jag ska göra mitt bästa för att göra min dröm sann!

Nu måste jag dock dra mig tillbaka för kvällen, barn... Ni får gärna gratta mig nu :) <3

...And i know this seems belated, but we love you back.

2007-05-12T13:45:00.000-07:00

I min skola finns det två individer som ser mig som djävulen, dom kallas för katoliker.

Dessa två heter Andreas och Babek, båda är religösa pojkar från två helt olika kulturer och hem, men ändå så enade i kampen mot HBT. Dom har blivit hatade ända sen de satte upp anti-HBT-lappar bland sexåringarna på vår skola.

"Homosexuella, Bisexuella och Transvestiter är ej av denna värld.
Från helvetet kom dom och i helvetet skall de återgå"

Så löd texten som spred sig över skolan. Av alla människor är nog Jag den enda som inte har hotat eller skadat dessa pojkar på något annat sätt än att vara mig själv. Dom försöker sprida rykten om alla HBT-personer på min skola, då får dom spö. Dom försöker skada någon HBT-person på min skola, då får dom spö... Men inte av mig. Dom ger mig kalla blickar varje gång våra blickar möts av en slump, känslan av hat skjuts in i mig och jag suckar lika djupt varje gång. Jag har inga anledningar till att tala med dom dock, vägen till insikt kommer trots allt på egen hand.

So bury me in memory
His smile’s your rope
So wrap it tight around your throat

Självmordstankar, pessimister och skadeglädje existerar inte i min värld längre - och jag är inte ens religös.

Snart är det Pride-festival, barn! Då jävlar!

Min paradkostym har redan ett skitbra utkast, nu gäller det bara att skaffa alla ingredienser, smala av överkroppen och tänka positivt... För i sommar kommer det bli varmt. Luften kommer att fyllas som aldrig förr av koldioxid, kärlek och glädjerop från The Pink Parade!

Likt många säger: Min lycka är endast på utsidan - låt den inte lura dig, måste jag säga tvärtemot. Ibland kan jag verka som ett deprimerat litet komplexbarn, men innerst inne är jag lycklig. Och inte fan tänker jag bry mig om att blogga om det.

Nu ska jag gå och hålla tummarna för ARKEN, hoppas dom vinner. <3

Ett test - för tråkighetens skull.

2007-05-12T08:27:00.000-07:00

Utsidan

( ) haft rosa hår
(x) haft blått hår
(x) haft svart hår (Blått kan skifta färg, jepp jepp.)
(x) piercat mej
( ) burit en svart klänning
(x) inte duschat på en vecka.
( ) haft tuppkam
(/) tatuerat mej (Fråga inte ens -.-)
(x) hatat mitt utseende

Insidan

(x) ljugit för en kompis
(x) varit ensam
(x) blivit missförstådd
(x) känt mig som en utstött
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) sett någon dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) tror på spöken
( ) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
(x) varit i knytnävsslagsmål
(/) rymt hemifrån (Planerat :))

Droger av diverse slag

(x) rökt en cigarett
(x) rökt en cigarr
(x) rökt pipa
(x) rökt vattenpipa
(x) snusat
(x) varit full
( ) varit hög
( ) spytt på fyllan
(x) varit bakis
( ) spytt i en bar
( ) spytt dagen efter

Sex & kärlek

(x) varit kär
( ) dumpat någon
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
(x) hånglat med någon av samma kön
( ) haft sex med någon av samma kön
(x) hånglat med en främling
( ) haft sex med en främling
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig om
(x) gått fram till en främmande & frågat efter en kyss
(x) blivit tillsagd av en främling att jag är het
(x) hånglat med en polare
(/) hånglat med minst 5 pers på en kväll (4 pers faktiskt :D)
(x) varit otrogen
( ) haft sex på offentlig plats
( ) haft sex i en IKEAsäng
( ) haft sex i en IKEAsäng på ett IKEAvaruhus
( ) varit kär i en lärare
( ) gått på en blinddejt
( ) legat med en medarbetare
(x) blivit dumpad

Övrigt

(x) skolkat
(/) blivit avstängd från skolan (Misshandel kan få skolan att göra många saker om en...)
(x) flugit
( ) ätit sushi
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
(x) haft ett te/kaffe-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) fuskat när jag spelat spel
(x) somnat i skolan/på jobbet
(x) tittat på en solnedgång
(x) betalat för mat med bara mynt
(x) rört en orm
(x) blivit kittlad
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
(x) haft kramp
(x) dansat i månljus
(x) varit vilse
(x) simmat i havet
(x) sjungt karaoke
(x) busringt
(x) blåst bubblor
(/) förstört en fest (Fick rädda den igen, blev så tråkigt :D)
(x) kysst en spegel
( ) fastnat med tungan i metall
(x) suttit på ett tak
(x) tagit smärtstillande
(x) åkt släde
(x) stannat uppe hela natten
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) klättrat i träd
(x) hoppat i en lövhög
(x) sovit under stjärnorna
( ) brutit ett ben
(x) sett en del av mej själv brinna
(x) svimmat
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
(x) gråtit så mycket att jag skrattade - anna.
(x) fuskat på ett prov
( ) använt ett falskt id
(x) skrikit tills jag blev hes
(/) badat i en fontän (Fotdopp? ^^)
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) haft en trädkoja
( ) spelat kyckling
(x) blivit arresterad
( ) fått sparken
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) varit med i en jordbävning
(x) varit i en bilolycka - slight one.
(x) byggt en kärra
(x) kysst en fisk (Död dock)
( ) varit en cheerleader
(/) blivit rånad (Han lyckades fan inte göra mycket han, men försökte gjorde han!)
(x) sovit på en parkbänk
(x) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) hoppat från en bro
(x) sjungit i duschen
(x) drömt att jag gift mig med någon
( ) åkt fritt fall i kjol

With Friends and Fiends.

2007-05-11T14:26:00.000-07:00

När allt ändå kommer omkring, så tror jag att jag är kär i er, grabbar.

Hm. Livet äro ett mysterium fullt av vägar att vandra, likt kvinnor.

”Din ålder borde vara 28.9 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder."

Så har det alltid varit.
Varje gång jag träffar en ny människa så förväntar dom mig att vara 16-18 år. Att sedan få ett högt "VA?!" i svar när jag avslöjar min egentliga ålder är och kommer alltid vara föromjukande. Jag hatar seriöst att vara 91a. Dom yngre visar ingen respekt längre, de äldre behöver inte visa någon respekt och de i min egen ålder gillar att hålla sig för sig själva, så vida dom inte ska ut på kärleksäventyr tillsammans.

Men... Vafan kan man göra egentligen?

När man ska ut å vandra i mörkret gäller det att vara beredd på det värsta. I alla fall där jag kommer ifrån.

När ni läste det där, tyckte inte ni också att det lät jävligt kliché-igt? Som om jag har velat kopierat nån ny person för att jag ska låta som en starkare individ, som om jag vore bad ass rakt in i själen?
Problemet är att folk inte ser sanningen i saker som låter för uppenbart.
Jag menar... Ordspråk som: "Life sucks, get over it" borde egentligen inte missförstås - det är ett faktum. Själva meningen med hela det förbannade uttrycket är i stort sett att det faktiskt finns annat folk som upplever verkligheten på samma sätt som en själv, och dom har förstått det, och gått vidare.

Turn off the lights and turn off the shyness
Cause all of our moves make up for the silence

"Shit Påmfritt, Maddafakkas" - Elvis, Metro.

Klichéer och dramatik, alkohol och sprit. Same shit, diffrent effects.

Imorgon måste jag repa med min teatergrupp. Att spela dödssynden Lust är, tro det eller ej, det tråkigaste som finns. Det går egentligen inte att utveckla en roll som ständigt är kåt och knullsugen. Åh nej, försök inte jämnföra den här rollen med nån vanlig människa, för det vore både förolämpande och onödigt.

I MIN SKOLA KAN MAN TA JÄTTEMÅNGA BOOB-SHOTS UTAN ATT NÅGON MÄRKER DET.

Men varför?

För att jag kan.

Guten natt, dalahästar, vi ses i Nangiala. <3

Does the clouds kiss or am i just being raped?

2007-05-09T11:11:00.000-07:00

So here we stand...
We all think that he passed out holding hands,
with the girl of his dreams.
So... Flashy and shiny,
bright and clear...
But who would've thought,
it was all because of me?

See the dreams, of horizon-killers
and all the other ones who never learned.
What to we need – to make it go to the level,
that we all want in the end to achive.

(I feel like you want to bleed)

Oh, see the broken hearts
good loving under the stars,
Oh Happy Deathday, you killed us all.
To have you spoil it all,
seems like the stars wants to fall,
And break our heads, bones, necks and hearts.

Oh, your soul... is doomed,
to live a life controlled by you,
to have it nicked, knocked, smotherd and burned.
Seems like the lightest thing that could occur,
when you...

Talk trash like a hooker in a corner,
eating glass like broken man,
lying, joykiller, everything else.
You said all the good things in my life,
would appear in my despair.
I won’t belive you, until you’re dead.

*Mellanspel*

You made me wanna fly, crash, die and burn inside,
seems like i finally got you, thought...
It took me twelvehundered years, all full of broken tears,
now it’s time for the payback time.

(Im gonna watch you bleed inside.)

Oh see the broken hearts,
great loving under the stars,
Oh Happy Deathday, you killed us all.
To have you spoil it all,
seems like the stars want to fall,
and break our heads, bones, necks and hearts.

Håll käft och lyssna fan... för jag älskar dig. Och dig... och dig.

2007-05-06T13:34:00.000-07:00

Hej syster, jag älskar dig.

Hm. Min senaste tid har varit... Lycklig. Sara och jag jobbar oss framåt trots många odds och tiden fortsätter läka mig. Min syster tog nyligen studenten. Hon grät lite, drack lite, men framförallt log en massa. Det var någonting inom mig som fick mig att äntligen bli antagen bland Dahlbergarna, som jag faktiskt är rätt så ny bland. Min lillebror och jag har, i stort sett, alltid varit som bästa vänner... Det har hjälpt mig mycket, mer än vad jag tror vissa förstår.

Douse yourself in cheap perfume it's
So fitting, so fitting of the way you are
You can't cover it up
Can't cover it up

Inte längre, vänner. Jag tror jag tänker visa er hur mycket jag uppskattar er. Jag tror jag till och med tänker sluta ha mina meningslösa, ensamma karatefyllor. Kalla det kliché, kalla det mainstream... Men det är tamigfan dags att se livet från den ljusa sidan. Jag tänker säga ifrån mer, slåss mer, tala mer... för det jag vill få fram. Skolan, min läggning, Sara, allt...

Men nog om det.

Lajvet var sjukt lyckat för min del. Slog ned folk, bekämpade ondskan, skapade nya relationer till folk som helt enkelt gillade mig, räddade världen... Det vanliga.

"Ja, se tistelmännen har ju en vän vid namn Alice! Han super minst lika mycket som dom!"
-" ALLYS! Och föresten är mitt svärd både längre och mer välformat än båda deras tillsammans... Vilket även betyder att jag är bättre än dom båda!"

Lian och Wilelm... Rickard och Jens... Hoppas vi träffas igen, grabbar... Jag saknar er fan.

Foton finns på http://hattnisse.bilddagboken.se - alla jag har för tillfället.

Men nu gott folk... Nu skall ni få ett urdrag ur en låt från Ludvig A. Lövhaugs sinne för FOB-inspirerad poesi-musik! Snart lägger jag även upp hela låten... förmodligen när jag känner mig mer vaken att kopiera över saker ordentligt.

Does the clouds kiss or am i just being raped?

So here we stand...
We all think that he passed out holding hands,
with the girl of his dreams.
So... Flashy and shiny,
bright and clear...
But who would've thought,
it was all because of me?

Fler finns att komma, vänner... Mina låtar kräver tid och jag finner ännu fel i flera av dom... Så snart en låt är färdig lägger jag upp den i stort sett.

(Bara för frustrationen att textstorleken har särknullat sig tänker jag härmed avsluta detta inlägg och förmodligen slå mig själv så hårt jag kan i ren ilska av att ett perfekt inlägg ska sabbas av en skitsida som blogspot.com... snart konverterar jag fan till blogg.se, horungar.) *Slå sig*

<3... fitta.

Confession-spree in the nexus of love

2007-04-30T06:46:00.000-07:00

Oh, the dancers that are always stomping to the beat, the burning sensation of a young hearts heat. The feeling that lies upon us while we're making bombs. See the fingertips going over you sidelines
oh, yes, you can't resist a screeching gituar,
so run, i say run to the limit of your mindraping,
pounding, little young girls heart.

(Just like said you would)

Halos and crowns, diamonds and rings.
Have you ever touched a bee without getting stinged?
Like the body withouth a mind,
The feelings that i get inside...

(The feelings dosen't tell me right)

What is the definition of a soul?
Can you never really know what is wrong when you're told,
what to do in a situation, in the backseat
of a black cadillac on the 3rd street,
bouncing from side to side - up and down
take a chance and try not to make one sound.

Halos and birds, feelings and words.
Have you ever kissed a boy withouth getting loved?
Like the body and soul withouth any mind
The feelings i get inside... Just never seems to tell me right...

*Diverse mellanspel*

(Lågt sjungande)
Halos and crows, bodys and souls.
Have you ever fucked a boy without getting told,
what to do-o in a place like this,
When my tounge is out and your heart is ripped?

Laughter and songs, we all get along
but you will never find a love without a thong,
so maybe you can go to the girls on seventh floor,
they're all butt-naked and nobodys sane anymore.

*Slutmelodi*

Detta är då en låt jag har jobbat på, som faktiskt går jävligt snyggt ihop med rätt trummbeat, gitarr/bas-komp och goda sångare.

Om några av er känner för att göra den levande så säg till, för jag har massa andra också. Caressed with Corpses KAN bli verklighet, men bara på skoj.
Titta! Jag hade också en bild! Hoj hoj, puss på er. <33

I Challenge you to Mortal Kombat... bitch.

2007-04-27T16:04:00.000-07:00

Hm. Nu har man blivit utmanad och grejor. Ni som vill veta regler och skit kan ju ta sig en titt på Nyllets blogg (stuffray.blogspot.com), för jag pallar fan inte kopiera av dom hit inte.

1. Jag tror inte på att det finns något övernaturligt väsen som styr ödet, livet och själarnas väg efter livet, dock tror jag att det existerar en andevärld.
2. Ibland kan jag sitta och skita i två timmar, oj oj.
3. Jag har ALDRIG duschat längre än 45 minuter.
4. Jag har karatefyllor, ensam, oftare än folk vet.
5. Jag slutade aldrig röka februari förra året... och jag ångrar inget av det.
6. Oh ja, jag har ett smeknamn för min penis, och jag fick hjälp att bestämma det med. Länge leve Big Jim!

DO YOU WANT BLOOD? YOU GOT IT!

2007-04-24T13:20:00.000-07:00

Hm. Det finns inget mer jag älskar än att designa utstyrselser till Högfantasy-lajv.
Det faktum att man kan låta alla sina fantasier om ett coolt och självsäkert utseende, flöda ut och låta omvärlden skåda vad man har i tankarna dagarna i ända. Jag har alltid velat vara en hjälte, eller åtminstone en sån där cool figur i bakgrunden, som inte alltid bär på sig samma ansvar som huvudpersonen, men är minst lika effektiv och älskad av alla.

Jag antar att jag alltid har varit personen i bakgrunden, älskad eller inte...

Idag gick jag ut och gick. Solen bländade mig, både uppefrån och från min kedja. Det sög. Samtidigt fick jag grova flashback av en gång jag var ute med min morsa på stan. Kicki levde fortfarande då. Hehe, jag hade precis fått min första keps, men trots det lyckades solen alltid smita sig in i mina ögon.

Jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde förra veckan, och veckan innan det. Det betyder att jag läker. Eller ska man kalla det att tiden läker mina sår? Själv har jag aldrig trott på det talesättet.

Är det bara jag eller verkar alla jag känner varit med om något fruktansvärt? Kanske folk överdriver för att synas? Ni vet väll att det är ett handikapp - att vara centerhora?

I'LL MAKE ALL YOU'R DREAMS COME TO LIFE,

THEN SLAY THEM AS QUICKLY AS THEY CAME

SMOTHER ANOTHER FAILURE

Nej, inte fan finns det mycket att säga om mig. Jag kanske bara finns till för att vara den där energetiske killen i bakgrunden, som alla älskar, men som alla även hatar. Pfft... Ibland gäller det bara att veta när det är dags för nästa generations hjältar att träda fram.

Men ibland gäller det även för er att veta när det är eran dags att lämna plats för en annan version av hjälteikonen.

Har vi inte alla haft känslan av att vi bara vill försvinna nån gång?
Till skillnad från er vet jag hur man försvinner. Rätt så simpelt faktiskt, men det gäller att man kan svaren till alla frågor i sitt liv. Sen, när man inte har något mer att grubbla över, något mer att bry sig om, något mer att sakna... Då kan man försvinna.

För alla veta vi att känslor och tankar lever kvar länge, precis som dofter och fotspår.

He stands alone because he's high on himself,

but if you only knew... I was terrified...

And would you mind if i sat next to you and watched you smile?

Shopping for Mrs. Jones.

2007-04-21T07:49:00.000-07:00

Hm. Regina Spektor har en underar röst. Hennes låtar påminner om Nora Jones, fast Reginas röst är mycket starkare och utan den där hemska dialekten. "Samson" är en bra låt, faktiskt. Ni borde lyssna på den. Ni kan få chansen att ladda ned en annan låt av henne, bara för att jag är snäll och kan.

Klicka här!

Jag har varit å handlat kedja och tygmärken idag. Dock tror jag inte att det kommer sluta där, jag tänker fortsätta pimpa min jacka på alla möjliga sätt. Nu har jag massa godis att äta och musik att avlyssna.

And the history books forgot about us,
And the Bible didn't mention us.
And the Bible didn't mention us...
Not even once.

I loved you first.

Tindra, gläns och älska,
gör allt för att ge mig tecknet om ditt leende,
från ditt moln i himmlen.

Puss på er barn. <3

Evening out with Ernst.

2007-04-20T14:28:00.000-07:00

Efter att jag hade bloggat tidigare på kvällen kännde jag ett otroligt ryck i benen för att gå ut å gå och bara lyssna på musik, så då gjorde jag det.

Bara för att jag kan.

Hursomhelst bytte jag mitt alias på msn till att jag var ute och skrev in mitt mobilnummer osv. Efter ett tag börjar jag och Ernst (William)sms:a som galningar. Det hela resulterar att vi träffas utanför systembolaget och tar ett varv runt HEEEELAAAA Sundbyberg. Skoj var det.

Med Black Betty dunkandes från vänster bröstficka la jag märke till att han faktiskt hade en asball, astjock askedja. Den var ball, så vi bestämmde oss för att pimpa min jacka, men kom på att vi lika gärna kan köpa en till mig imorgon på punkt shop (80 kr).

Så imorgon har jag planer, eftersom Sara dissar mig för Polacker och Opera, yippie -.-"

Sunsetbathing on the shoreline, the tickling sensation of a nosehair.

2007-04-20T10:13:00.000-07:00

Hm. Som ni vet har jag bytt bloggadress, främst för att Saras föräldrar hittade den förra och håller mig i strama tyglar. Fuck the same, jag hade ändå tröttnat på förra namnet.

Men det är ändå svårt att släppa, det där med föräldrar. Dom får för sig saker för att dom "vet så mycket mer och har såååå mycket mer erfarenhet", men guess what, old people?! Tiderna ändras, precis som kulturer, Sverige, folk och kärlek! Blogg-fenomenet är något som dom faktiskt inte förstår sig på, trots att deras påståenden oftast stämmer. En blogg (i mitt perspektiv) är en plats där man ska kunna skriva, what the fuck, man vill utan att någon hindrar en till det. En plats där man kan pressa ur sig sina tankar, behov och känslor, inte en plats där föräldrar ska snoka och säga "Oj, oj, han dricker! Han måste ha det svårt hemma! Han får hon inte träffa utanför hemmet!". Satans jävla skit, sur blir man ibland.

Men nog om det! Jag har fått ny kameramobil, den där w880i. En jäkel till mobil alltså! Kameran, mp3:n, sms:en... Allting klaffar till mina behov, asbra.

Jag har dessutom lyckats dokumentera hela min vecka med hjälp av den, bara för att kunna visa Sara lite mer om mig själv liksom. Hon hade ju själv varit i falun och tagit över 300(!) bilder på bara några dagar. Orka?

Själv har jag precis fått veta att jag faktiskt är ett underbarn. Gissa vem som fick absoluta maxpoängen på Engelska-nationella? När jag såg de tre gyllene tiorna blev jag grovt stolt. Morsan och jag firade lite efter skolan också, trots att hon har varit cp-sjuk hela veckan. Sen kom jag ju in på alla mina gymnasium också, mums.

Filosofin har inte varit särskilt hög under veckan. Trots det har jag ändå kunnat sammanfatta många frågor i livet. Det är kul att göra sånt ibland - att veta saker som andra kan mörda för att veta.

Jag menar... Den fråga vi alla egentligen vill ha svar på är knappast "vad är meningen med livet?", snarare "hur många kommer till min begravning?".

Men det faktum jag tror att vi alla ställer oss för varje dag är att vi aldrig kommer få veta det, trots att det ibland kan vara min högsta önskan, att veta vilka av er som kom och sörjde mig, hedrade, sjöng för mig. Pah! Döden suger mer än livet ifall ni frågar mig, faktiskt.

December is still walking the surface...
And all you can do is wait.

Annars leker livet, som vanligt gott folk. Och nu känner jag för att gå någonstans, i duvbo, och återuppleva mina barndomsminnen.

Huzzah och skål på det, mannar! Huzzah indeed.

Caressed with corpses! New Album, bitchez!

2007-04-04T09:52:00.001-07:00

Get it now, old people!

Three words and a ticking sensation.

2007-04-04T07:53:00.000-07:00

Hm. Igår sa jag det, hårt! Det känndes tamigfan underbart att få det ur systemet. Men nog om det, bitches! Jag har värsta FOB-inspirerade låten på gång nu, den låter galet bra, faktiskt.

I lördags var jag i Tantolunden med Silvrarna och Teh Grewsvherd. Det var feting till roligt, trots att det inte dracks så mycket, jag lovar!

Hursomhelst anlände(!) jag och Tomten först av alla Silvrar.
Det var mucho bra av oss att hitta Arleskär direkt vid tunnelbanan, lyckliga oss. Så köpte vi tio öl av killen och drog sedan till parken med BögNico.

Sen kom idioterna, och jag välkomnade dom med mucho axeljuckande och det gamla vanliga.

Vi drog igång direkt, såklart. Martin blev en älg, en kannibalälg faktiskt.

"Jag älskar er grabbar!" Sa jag rätt så mycket också, även till Emilia, som har konverterat till de grå kukarna.

Sen drog festen igång på riktigt. Det var jävligt kul ska jag lova! Hoho! Fast jag knäckte en tand på en ölflaska dock, det var mindre jävligt kul. Kuk, haha.

Sen avslutade vi ju såklart kvällen med avklädning och techno-guppande i tuben, jepp jepp. Skoj vare, och imorgon blire kärlekskalas! Tjih00oOio!

There's... something about me.

2007-04-01T02:39:00.000-07:00

I am the beginning of the dark,
beginning of the cold.
I am what is left of tons.

They fear me,
my weapons and my mits,
though i don't really use them at once.

Come to me and i will share you myself,
all the bad things in the world, all the books on my shelf.

Human. Infidant. Living. Dead.
I am what I am.

...I am December.

Wanna know somethin' about me that you really don't wanna know but just really have to know?

2007-03-31T18:31:00.000-07:00

1. Ett namn jag lyssnar till:
Rolf.

2. Någonting jag tycker om med mig själv:
Förmodligen min intelligens... och min penis såklart. *klappa*

3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:
I got manboobs fcol! RUN!

4. Detta är jag rädd för:
Matte och... ehm... tja... matte?

5. Tre saker jag vill ha varje dag:
Mat, kramar, säng.

6. Tre saker jag absolut inte kan göra:
Slicka på ett fruset objekt. Dyka på väldigt mörkt vatten. Slicka på ett batteri.

7. Detta tycker jag om att göra:
Välkommen till Norska Sälklubbar-landslaget!

8. Detta vill jag göra just nu:
Sova av ruset från dagens picknick. Bläsch.

9. Bästa känslan:
Adrenalin, alla sorter.

10. Värsta känslan:
Skam.

11. Följande egenskaper ser jag gärna att min partner har:
Humor, inte vara dryg, vältalig, intelligent, godkänd kropp och ett jäkel till leende.

12. Är du kär just nu:
FUCK YEAH!!

13. Jag vill gifta mig:
I munnen av en gapande blåval. Bara för att det kanske kan göras.

14. Följande tre saker vill jag göra innan jag dör:
Bli gammal, skaffa motorcykel, göra lumpen.

15. Min käraste ägodel:
Min säng. Jag älskar dig <3.

16. Något jag vill ha i present:
Pengar! Gotland! Skokloster! Pengar! Fucking pengar!

17. Detta har jag på mig just nu:
Kläder, skrapsår, leende.

18. Favoritkläder:
I <3 Nithandskar och halsduk jao.

19. Favoritdjur:
Finns det något coolare än sälar, egentligen?

20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:
Indie, Emo pop, RnB.

21. Tre av mina favoritlåtar för tillfället:
Fallout boy - The Takes Over, The Break's Over, AC/DC - Jailbreak, Paulo Nutini - Last Request.

22. Skola - roligaste ämne:
ENGELSKA!! Fucking A!

23. Stjärntecken:
Oxe! *frusta*

24. En bok jag gillar:
Mördaren och Prinsessan.

25. En film jag gillar:
I <3 300!

26. TV-program jag gillar:
2½ Men, Family Guy(!!!!!!), CSI, Andy Milanokis Show, Nic Cannon's Wild N' Out, Yo Momma, Dave Chapelle Show.

27. Favoritdoft:
Fräscht luktar alltid bäst, annars lukten av svavel.

28. Detta äter jag gärna:
JAK WHILL ETA HELA EWRA JEFLA HALSHAR, BAWRN! MRHUWAHAHAHA!

29. Dricker helst:
Svart Kaffe, Mineralvatten.

30. Favoritgodis:
Kaffegewdis! Choklad! Kaffegewdischoklad!

31. Hit vill jag gärna åka på semester:
Norge, hoes!

32. Färg på mina ögon:
Blå med en touch av vildhet. (Tjue!)

33. Min längd:
Hard to say... 185? -86? Medellängd i alla fall.

34. Jag tror på:
Känslor och handlingar.

35. Jag spelar:
Saxofon, Gitarr, Mungiga, Flöjt, Warcraft-serien och BF2.

36. Person jag beundrar:
Farsan, Nico, Min katt och min förbannade mattelärare, Karin! Woosah, biatch! W00oosah!

37. Så här bor jag:
Mörkt, Förjävligt dåligt tempererat, N00bigt.

38. Antal döda krukväxter i hemmet:
Nada, morsan håller koll. (Tjue!)

39. Det här tänder mig:
Rawrgh! Rumpor! Ge mig huuuud! *ryta*

40. Det här gör mig avtänd:
Attityder, frågor och tvivlan.

41. Favoritfärg:
Inget klår Lila och det vet ni alla! *peka*

42. Favoritcitat:
"EUAHW!!! JAWG ÄWR REON SILVER!!!" -Stordahl. Jepp.

43. En hemlighet jag vet:
Min morsa är tjock! :O

44. Bästa present jag fått:
Min laptop <3.

45. Senast köpta skiva:
Bah! Köpa är för östermalmare!

46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:
Min haka som gör det omöjligt för min kropp att bilda en dubbelhaka. Det och mina perfekta naglar. ;)

47. Det jag är minst nöjd över med mitt utseende är:
Hm... Överskottsfettet?

48. Udda förmåga/egenskap:
Min hud e galet stryktålig och elastisk, jag kan hoppa riktigt högt, jag kan hela kroppens nervsystem i huvudet, jag kan ploppa med fyra fingrar i munnen och jag kan göra ett riktigt oscarsbelönat Crazyface(tm).

49. Om jag vore ett djur skulle jag vara:
Koala, sova 23tim/dygnet låter finfint!

50. Två personer jag vill ska göra detta test:
Din mamma och din pappa! HA! ÄGD! YES! TJUE! GAH! RAWRGH!

<3

Hey kids! Wanna' see something REAL scary?

2007-03-21T01:04:00.000-07:00

Hm. Nu vare dags igen motherfuckers (jag dissar begreppet mfs totalt!)!Veckorna har varit underligt bra faktiskt. Min skola har nåt nytt betygsavgörande projekt. Rätt så kul. Jag fick VG på Svenska-delen i nationella. Samtidigt som jag toppade första delen på engelskan. Huzzah på den! Huzzah!

Den galne asiaten (Per/Tiberius) och jag har snackat lite om Ödesväv och han tycker tydligen att vi borde rollspela med följet JÄTTEMYCKET(!!!!!!!) och tydligen har han och Ann (Hans biatch) kommit fram till att ändra min roll. Ni får gärna döda mig och röva bort mig till någon annan grupp under lajvet, fuck do i care? I just wanna see sum' blood!Men nog om det tråkiga!

Hm, ja... sen äre ju så att jag har typ... flickvän? Jag vet inte ifall jag vågar kalla henne det ännu, folk kan ju få tankar liksom! :O Men vi är gawlet kära. Det är trevligt att veta att jag fortfarande kan känna såna känslor. Hur lång tid har det gått nu? Två år? Söt är hon iaf <3.>

Snart äre dags för Kärlekskalaset II: I Baccis namn! Och jag hoppas för ert eget bästa att alla ni som är bjudna kommer! Vi vill inte ha några slaskfittor och muskelmuttor här inte! Bara Sprit, Lik, Skotsk-punkrock, Bastu och en massa David Chapelle-skämt. Yeah! Okey!

Sen var jag på Fall out boy igår! Jävligt trevliga killar måste jag säga ;D! Vi skrek "Pete, show us your dick!" Varje gång det blev tyst, men han visade den inte, den kommunisten. Sen i mitten av konserten var vi så sönder moshade och pittade så vi gick ut för att dricka. Då märkte vi även att Arleskär-sensei var borta!! (:O :O :O!!) Så vi satte oss ner och drack. Sen tillslut dök vi i efter honom men då slutade konserten så vi stod kvar och rockade röven av oss till Sunday, som var sista låten. Huzzah på det! Huzzah, huzzah! Men lite trevligt folk träffade vi som den där Mini-jätten på 1.98m som hade tre bröstvårtor och två kompisar. Dom träffade jag på pendeln hem till Handen senare. När jag väl kom hem till porten så märkte jag att min nyckel inte alls fungerade. Så jag fick campa. Hurra.

Men nu måste jag börja sluta. Fast bara för att vi togs massa såna här igår...

Såhär ser JAG ut när du suger av mig! Hoho så müstigt!!

Puss på er barn, hare vajert! <333

Okej, okej. Jag suger.

2007-03-19T14:01:00.001-07:00

Min data paja. Och jag är hos farsan. Men väntar tills åtminstone imorgon med att blogga... för då har Nen laddat upp bilder på bilddagboken :)

Goda Nyheter, gott folk!

2007-03-14T10:38:00.000-07:00

Imorgon lär jag posta ett rejält inlägg här, bara så ni vet. Jag vet och har hört av flera av er att jag inte har bloggat på länge och jag borde göra det. Så nu vet ni.

Puss på er.

Lagom gott, som Susannes käk ungefär.

2007-03-09T16:44:00.000-08:00

Hm. Jag har bara hängt med folket från den coola kretsen på ett tag nu. Silvrarna är några härliga människor faktiskt. Snart blire ju uppföljare på förra kärlekskalaset där vi... ja, läs nedåt på sidan för jag pallar fan inte skriva ned allt igen.

Men liksom... Silvrarna är ju inte direkt mina vardagsvänner. Vart är ni nånstans, folk? Jag känner mig utstött, oönskad. Typ... Oälskad. Jag står för mina saker när det kommer till min vänskap till Nico och jag står för mina åtsikter kring vissa personer men vafan, jag vill inte ha det såhär. Fan va alla skulle vara upptagna med att vara med varandra liksom. Blä.

Men... som dom säger: Efter bajset kommer gräset. Det löser sig säkert tillslut ska ni se. Eller "ska jag se.", det kan bli bättre.

WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Natt.

Över chatten, genom bilder, jepp jepp! ^^

2007-03-05T17:35:00.000-08:00

Hm. Nadia är en trevlig tjej, lite deprimerad, men trevlig. Hon har ett sinne för musik, en av de mest lärda jag känner. Hon är bra vänlig hon, kan inte fatta hur folk kan vara taskiga mot en vänlig individ som hon.

Sen gjorde jag en bild på henne också. Bara för jag kan.

Salem Al Fantastisk...

2007-03-05T16:55:00.000-08:00

Ibland vill jag vråla; "SLUUUUTA!", åt mig själv när min lugg håller på så jag måste kasta med hufvudet som jag gör. Biatch! ^^.(

Hm.
Idag har jag varit på karolinska gott folk! Provresultaten var negativa och tja... Det är blandade känslor. Nu vet jag inte vad det är som får min mage att cepa sig värre än lisas msn. Hemskt. Jag sov mig igenom teatern idag också. Jag orkade bara inte liksom, trots att Björn skulle ha kramkalas, som alltid är trevliga. Kramar är verkligen det bästa som finns, folk. Jag tror jag skulle gråta bara någon impulsivkramade mig, för det händer aldrig mig. -sucka-

Japp, livet suger ibland men ibland inte. Det är svårt. Jag tror det är den egentliga meningen med livet ibland. Att kunna bedömma huruvida det är dags att trycka på powerknappen eller inte. Men det känns okej nu för, tja... jag är nog lite småkär. Jag vet inte. Det har varit så länge sedan sist och då var jag fan ingen bra pojkvän, det kan jag säga direkt! Det skär i hjärtat varenda fucking dag när jag tänker tillbaka på den tiden, vilken jävel jag var. Nåväl, vi skiter i det nu.

Anledningen att jag orkar blogga kl. 02:00 på natten, en måndag, är för att en underbar tjej vid namn Nadia, som jag länge har kännt, gav mig den simpla komplimangen; "Din blogg är faktiskt underhållande :D", och sånt, mina vänner. Såna smådetaljer är det bästa jag kan få ibland. En impulsivkram, en komplimang, ett leende.

Jag är glad. Jag gjorde lite Southpark-Bilder på vänner idag.

Disa, Nico, Camilla... Jag vet att jag inte visar det ofta, men ni är bland det bästa som har hänt mig.

Som nyckeln i hålet.

2007-03-01T09:39:00.000-08:00

Oj oj oj! Ledsen för att jag inte har bloggat på ett tag nu folk, har haft typ... tråkigt. Sen har jag varit trött också. Blä.

Men! Vi sätter igång!!

I fredags var jag typ... hemma, tror jag. Ja, jag var hemma får vi säga. Detsamma med lördagen faktiskt, hade ingen ork för något. Om det är någon som minns vafan jag gjorde förra fredag och lördag får ni gärna säga till! Hoj hoj!!

I söndags var jag inne i stan med Hårdrocksblatten och träffade även Fjunet, (aka Oscar Sving) som jag förövrigt inte har träffat på aslänge, och nighgibbade på det alltid så trevliga DomeHouse! Asgoa killar att gibba med, faktiskt. Visade sig att vi tre tillsammans äger stenhårt på Battlefield 2, HÅRT! Sen spelade vi lite DotA också. Det gick sådär då Fjunet sög datasnopp på det.

Efter det gick jag hem och sov. Jag tror även att Per, (aka Den galne asiaten/Tiberius af Harrandil) ringde mig, och väckte mig. Jag kan ännu inte bedömma ifall det var en dröm eller inte. Hursomhelst drog jag ut till Solna efter det och slagga hos Camilla efter en ansträngande filmkväll där Linnea och Camilla hade en mucho trevlig cat-fight. Linnea hade tydligen string på sig såg man. Huzzah, huzzah.

Dagen efter drog jag hem och sov lite mer, sen duscha jag och slängde i mig tre pannkakor på 2 minuter innan jag drog ut till tåget för att träffa Mercedesz inne i stan. Vi missade första roslagsbanan mot Åkersberga, så vi tog nästa. Sen åkte vi ett varv med bussen innan vi lyckades hitta oss fram till dom andra. Dom var lika hypade som vanligt! Sen kom det en trevlig kis vid namn Johan, likt många andra, som hade med sig lite Whiskey och Rom och annat trevligt, trevligt... Han är gråsvärd, e han inte? Gillar honom gör jag dock. Allting rullade på i alla fall, männen streakade i snön och kvällen var allmänt lyckad liksom.
Men... Nu kan vi ju typ... fortsätta! Jag satt hemma med världens hang-over på onsdagen, den liksom VÄGRADE släppa så jag typ... fortsatte dagen halvdrösigt. Sov dåligt, tror jag däcka på golvet, på mattan liksom. Usch, min rygg. Men nu ska jag snart käka! Och sen äre fan dags för Nico! Yay! Jag älskar verkligen Bro... Jag får liksom en känsla av frihet där. Härligt.

Puss på er barn och glöm inte kondomerna!

Det var ett kärlekskalas, med flytande extas!
Ett kärlekskalas... Tjihoo! Med flytande extaaaas!!

Livet mår bra. Fan.

2007-02-22T10:32:00.000-08:00

Jepp... Sitter och funderar vad i helvete jag ska skriva i min engelska-uppsats. Vi ska skriva om typ... Ett engelskt språk. Jag valde Amerikanska. Hurra.

Nej, fyfan för skolan. Ska knåda mig igenom den här sen är det till NO:n och plugga in alkylserien inför provet imorgon.

Fittknull, jag hatar skolan ibland.

Fast jag älskar den ändå, tror jag. Förlåt för de gånger jag bara har sagt "håll käft" istället för "tack", förlåt för sparkarna, knuffarna och all skit jag ger, men det känns som om jag får dubbelt tillbaka.
Aaaah! Avar skrev till mig nyss, han e söt som fan faktiskt. Dessutom ska vi åka på Ockupationen av Ardur tillsammans, eller så är det sagt iaf. Min ekonomi kommer vara taaaaajt i sommar. Somfan.
Idag var Eric i skolan. Vi hittade "pengar" *host host*. Imorgon ska jag kräva lite av honom då han tog med dom hem. Jag var tvungen att klippa mig så jag kunde inte hänga på.

Fittknull vad jag hatar morsan ibland.

Jag ska ut å fika imorgon med Ida. Trevlig tjej, faktiskt.

Varför är folk efterblivna i min skola? Ifall dom inte är efterblivna är dom antingen allmänt dryga eller överdrivet fjortis-mainstream. Ja... Dom ändå normala människor jag kan hitta egentligen är väll Fästmannen och Hårdrocksblatten. Sen är ju William en schysst kille, trots sin ålder. Spelar bas gör han också, stackaren.

Ibland undrar jag seriöst varför jag var tvungen att bli född 1991? Livet hade varit så mycket enklare ifall jag bara hade fått varit 90a. Inget slit att få flickorna jag egentligen vill ha, ingen större åldersskillnad mellan mig och mina kompisar, bara 2-3 år liksom, hade gått i gymnasiet och faktiskt kunnat svara annat än; Jag är 91a, tro det eller ej!", varje gång en tjej/kille frågat mig vilken linje jag pluggat. Fyfan för 1991. Dom borde ha strukit det ur kalendern och låtit oss jävlar brinna, det förtjänar vi, faktiskt.

Eller kanske inte några, typ Henning, för han är kungen av sundbybergs skola... Men resten! Inklusive mig! Vi hade sluppit kivas med att vi bara ännu är 15, påväg att bli 16, påväg att bli äldre, påväg att gå i gymnasiet, övningsköra, stressa sönder och fortsätta våra hemska liv i verkligheten.

Ja... Fyfan för verkligheten - livets värsta vapen.

DÖD ÅT 1991!! JAG VILL ÅKA TIDSMASKIN OCH BITCHSLAPA MORSAN ÅR 1990!!

Ja, fyfan för måndagar.

2007-02-19T13:36:00.000-08:00

Jag hoppas våran vänskap förblir okrossbar.
Jag hoppas du kan glömma mig smärtlindrigt.
Jag hoppas vi ses imorgon. <3

Go'natt, alla flickor.

Tackar Nyllet...

2007-02-19T12:13:00.000-08:00

Nu behärskar jag Titlar också. :) <3

2007-02-18T13:27:00.000-08:00

Hm. Jag bytte till det Svarta Temat™ nyss. Som alla andra. Fast jag är ändå inte mainstream, för jag har nithandskar, lite som Reon. Fast Reon har långt hår och är blondare än mig.

Men fan vilka muskler.

2007-02-18T13:19:00.000-08:00

Hm, jag gillar min Fall out boy biljett, den liksom lyser orange. Coolt.

Sen kom jag på att jag faktiskt ska vara ute i Handen under hela fucking sportlovet, det är både bra å dåligt då Morsan å Susanne är nere på landet, så då står lägenheten i Sumpan HELT TOM! Jävla äg.

Och faaaaan va jag längtar till Tisdag alltså! <3 Jag vill ha Tisdag NUUUU! Pengar!! Shopping!! Whatever! Har lovat Emo-Eric en stormtändare, bara för att han är cool. Han har lovat att låna mig nåt på Vivo som betalning, jävla cool han e.

Night Prowler är en skön låt. Det är sån här soft Old-school Rock som man bara inte kan hata. Älska AC/DC alltså <3!! Fan, vågar man bli en rocker egentligen? Fast jag tror att jag egentligen alltid har varit det... Ni vet, nu när jag inte är en mainstream-nolla som vi alla har varit en gång i tiden. Jag tycker det är trevligt att vara alternativ, jag känner mig räddad, frälsad, whatever... Jag känner mig unik, som en människa.

Igår var jag i Sollentuna. Jag och Disa bestämmde oss för att totalt våldgästa Björn, det var kul. Sen slagga jag hos björn. (Nej, inget hände, fjollor). Han har sköna madrasser, sov som en stock. Sen har jag även kommit fram till att Björns morsa är den skönaste individen i VÄRLDEN! Hon minns mitt namn t.o.m.! Jag vill adoptera henne till min nya favoritmorsa! Tre mammor går väll att ha? Eller?

Puss på er ändå. <333

2007-02-16T12:35:00.000-08:00

Yay! Nu har jag en präktig Audioslave-affisch hängandes på väggen, dock är den lite sliten så jag lär skaffa mig en till snart.

Tack Stina! ^^.(

Hursomhelst är jag hur full som helst... På Cola. Sen har inte morsan köpt godis åt mig, satan också. Nåväl, jag har AC/DC och massa chat-polare att hänga med hela kvällen så jag lär klara mig.

Min dag blev rätt så bra, trots att Stina och jag i stortsett bara varvade hela city några gånger om. På Tisdag ska vi inte igen, när båda har fått pengar, Huzzah! Jag längtar redan efter pengar! Och Tisdag!

Huzzah! Huzzah! Puss på er! <3 Huzzah! <333

2007-02-16T03:38:00.000-08:00

Hm. Jag bestämde mig för att skolka sista timmen i skolan idag för att ta mig hem och duscha innan jag ska in till stan och hänga med Stina. Jävligt trevlig tjej.

Lärarna på min skola är tamigfan de härligaste individerna som finns i hela världen! Idag satt jag och lekte med D-kupan och Hedman när Karin och Gurra börjar kaxa! Vilka kärringar, men roliga är dom ;) Fan, jag MÅSTE få tag i Karins msn så kan jag skicka odygdiga smileys till henne också, Gurra har typ sett alla mina. Kan nån ge mig Karins msn? Annars börjar jag kasta kaffesump omkring mig!

Sen hittade jag pengar på morsans konto som jag förde över till mitt eget *naughty*, trevlig tjej min morsa, har alltid pengar.

Nåväl, nu måste jag hoppa in i duschen, hare vajert sötisar. <3333

2007-02-15T10:36:00.000-08:00

...Men bara för det betyder det inte att mitt liv inte rullar på! Fan va jag äger på att sjunga känner jag just nu. Sätter T.N.T. felfritt. Kul.

Stina har jag snackat med en massa också, trevlig tjej, hon gillar också AC/DC ;D Hon är lite av min typ faktiskt om jag får säga mitt, kan snacka med henne i timmar.

Fan också! Camilla fick ingen blåtira heller, jävla kärring. Sen läser hon inte min blog heller den otacksamme lille fitthoran, arg blir jag. Jag hängde med BajsJulia in till Solna Centrum idag och köpte nagellack, galen kärring som vanligt. Och jävla läppsmör! Det smakade gott som satan, vill ha mer ;) Och sen målade hon mina "Metal-naglar" på vänsterhanden i neon-gult, jävla fan. Ser lite gay ut, men lyser i mörkret så det kompremissas.

Hare vajert folk. <33

(Och sluta ragga i min blog, Henning, jag slår dig!)

2007-02-15T09:02:00.000-08:00

Äntligen är det över. Jag är fri.

Dagarna som Boytoy är borta och jag tänker nu finna kärleken. Så... Ledsen flickor, men jag ställer inte upp längre, hur desperata ni än är.

2007-02-13T12:51:00.000-08:00

Meh, jag har tråkigt så jag skriver ett till inlägg idag, bara för skojs skull era kåtbockar! Relationer-forumet är en jäkligt trevlig community, härligt att snacka läggningar, sex, kärlek, whatever där. Folket där har precis min sorts humor, jag älskar dom alla så mycket!

Hm... Rolf är ett jävligt grovt namn. Det liksom rullar på tungan och man tänker absolut bara på gammla gubbar när man hör det. Mina Black Rose- handskar är lite stela ännu, kanske skaffar nya snart med ordentliga nitar. Det är roligt att slå folk med nithandskar, dom får ont liksom ^^.

Yay! Imorgon är det alla hjärtans dag! Hoppas ni alla får det trevligt! Själv ska jag på filmkväll hemma hos Camilla. Vette fan med vem eller vad jag kommer strula med men strula skall jag! Fast jag ska nog typ... Sluta helt seriöst med hela boytoy-köret, det sliter mig samman, trots att jag har mer tjejer än grabbarna i skolan sammanlagt. Jävla fjollor.

Jag vill ha kärlek, tror jag. Hjälp?

2007-02-13T05:43:00.000-08:00

Käre små klasskamrater...

Stör mig läggning er? Hoppas inte det! För ni får en käftsmäll annars! *vifta hotfullt med näven*

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Host, host... Ja... Igår var det en trevlig kväll, jag fick tag i ett par härliga Black Rose-Nithandskar och drog mig sedan in till Solna igen för att träffa Camilla innan teatern. Det är liv i den tjejen, faktiskt. Björns mamma ringde mig, Björn hade tydligen inte mobilen med sig och hon visste inte när han skulle ta sig hem. *host host*

Hursomhelst gick vi på teatern och hade allmänt roligt, Johanna var med den här gången också. Pjäsen går framåt faktiskt. Efter det skulle Björn såklart vänta i en timme innan han fick skjuts hem igen, så vi drog hem till Camilla där vi åt asgod typ... pannbiff? Konstigt gott vare dock. Efter det bestämde vi oss för att ha filmkväll, dock ville inte morsan att Björn och Camilla skulle sova över för tja... Susanne skulle upp sent morgonen därpå. Jävla Flator, alltid så griniga.

Björn drog hem iaf så Camilla och jag drog hem till mig och tittade på Eurotrip... Eller lite av den åtminstone... *host host*

2007-02-11T01:06:00.000-08:00

Ah yes... The lördag.

Linnea sov över! Jäkligt trevlig tjej den där. Tydligen mumlar jag mycket i sömnen, och det var inte hon som väckte mig genom tafs, det var tvärtom. *eful*

Hursomhelst! Jag sätter igång att städa för att senare dra in till solna centrum och träffa Björn, Clara, Disa och Micke - jävligt trevligt folk.
Sen skulle tydligen Disa och Micke hem och äta, det var ett jävla snack om sallad, potatis och potatissallad - jag sket i vilket. Vi drog till McDoinko och jag åt en sån där ny burgare... Chili Bacon burger! Jävligt trevliga burgare dom där... fan.

Efter att ätit upp min mat och stulit ytterligare av Björn med Clara som medbrottsling så drog vi oss till trappan för att vänta på 506 som skulle ta oss till karolinska sjukhuset där vi skulle besöka Anders. Jävligt trevlig kille, den där Anders.

Efter nån timme av citering ur Biblen kom Disa och Micke, sen Max, sen spelade vi Talisman, sen kom Heidi.
Sen drog vi till Doinken efter fyra timmars spelande av Talisman, jag ägde sönder tills Disa blev lûcker-n00b och fick värst mega besvärjelsen och typ... SPRÄNGDE MIG!

Men annars var det en lyckad kväll. Jag kom hem, drack 1L cola och somnade till Naruto episode 220. En lyckad kväll som sagt.

2007-02-09T06:06:00.000-08:00

Hm... Jag sitter i en av fotöljerna på övervåningen nu med laptopen i knät brevid min katt som hyperventlierar av den höga Fall out Boy-musiken som kommer från mina asdåliga högtalare.

Det är kul att reta Mitzie, ibland, men det är roligare att lyssna på Fall out boy. Jag kan tre hela låtar nu, det är roligt att sjunga på dom när man har tråkigt. "This aint a scene, it's an arms race" är faktiskt en jävligt grymm låt har jag märkt. Okej, det kanske inte har den där "fan va taggad jag blev nu!"-känslan över sig, men det svänger! Och den är jävligt enkel!

This aint a scene
It's a god damn arms race!
This aint a scene
It's a god damn arms race!

Dom är goa dom grabbar... Fall out boy.

Och i april kommer Bad Religions nya album! Så bäst, fast min högsta önskan - typ vad jag önskar mig i julklapp/födelsedagspresent - över ALLT iår är ju att AC/DC ska pallra sina sexiga rövar över till Sverige på sin värdlsturné! ;D

Puss på er.

2007-02-07T13:35:00.000-08:00

Jahapp... Det var ett tag sen jag bloggade nu. Ett jävligt bra tag sen.

Vart ska jag börja? Mitt liv som Boytoy fortsätter som vanligt och sångandet ligger väll på topp, livet flyter på som vanligt antar jag. Dock har jag på sistone... eller snarare för flera månader sen, funderat på ett förhållande. Att få känna kärleken igen - vågar jag ta risken liksom?
Yikes, senaste förhållanden knäckte mina kulor vafan, har nog ännu inte riktigt återhämtat mig tror jag. Fyfan för fruntimmer. Sen hatar jag flator också, trots att min morsa är en flata. Jävla fanskap.Sen har man gått å blivit bisexuell på köpet också! Det visste ni inte va? Äsch då, jag vill leva fritt, utan begränsningar liksom.

Det är ju alltid trevligt att slippa begränsningar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Och... allting fortsätter. Idag skolkade jag hela dagen, drog in och träffade Hoge och Edberg på Laserdome och spelade lite BF2 med Milos (A.k.a. Hårdsrocksblatten). Så jävla trevlig han är fan. Ifall AC/DC kommer till Sverige med sin turné är vi först på plats med humöret på topp! Fan va det skulle äga. Han är en riktig vän han, Milos, han är nog den trevligaste jävla blatte jag någonsing har träffat tamigfan.

Yikes, sen är det värsta gymnasieval å grejor snart också, men det gör inget för jag har en massa planer i helgen. Fredag-Lördag ska ju Nea sova över ;) Sen kanske jag ska fika med Disa (Ifall jag hinner) innan jag träffar Bex, vi ska titta på film hos mig. :)

Ja fyfan för fruntimmer... Jag både älskar och hatar dom.

2006-10-18T10:06:00.000-07:00

Dagen startade med ett pang, morsan rusa in och sa; "Upp med dig ungjäkel, du är sen!".

Jag hade sovit fem minuter för mycket...

Jag tog mig till skolan med någon buss och höll mig i skinnet genom förmiddagen. Det var inte förstänn efter jag hade fått mat i magen som jag kunde börja tänka klart. Mitt liv har varit skit de senaste veckorna.

Olyckligt kär, nobbad av vänner, sångtalangen på botten... Men nu går det uppåt igen. Jag tar tillbaka mitt positiva beteende och lyssnar på Fallout boy dagligen.
Det där hela med Fallout boy var väll mest att Reon hade börjat lyssna på dom, jag menar, det är ju alltid kul att sjunga med när han står och nynnar melodierna.

Idag sjöng jag som aldrig förr, fick stående ovationer av mina polare som var med när bandet och jag repade i skolaulan. Det kändes riktigt skönt.

Jag tog mig hem i alla fall där jag hoppa in i duschen för att spola av mitt hår, jag hade haft en dålig hårdag hela dagen. :(

Som jag säger, Hare Vajert. Ska börja blogga ordentligt här.